En oväntad konsekvens av vår flytt är att jag har kommit närmare mina stora barn, även om de nu bor 600 mil bort istället för 60. Även tidsskillnaden är ett mindre problem än man kan tro eftersom 20-åringar har en annan dygnsrytm är nästan 50-åringar.
I Sverige fick telefonsamtal med möda klämmas in mellan jobb och aktiviteter. Stora Lilla F beklagade sig över att hon aldrig fick beklaga sig över att hennes mamma ringde för ofta som hennes vänner gjorde. Nu när jag har all tid i världen känner jag att jag kan bli en sådan mamma, en som ringer för mycket och är lite tjatig.
Eller ringer och ringer, naturligtvis använder vi FaceTime. Det är lätt att se modern teknik som självklar, men jisses så bra det är. Utan någon extra kostnad alls kan jag prata med mina barn på andra sidan Atlanten hur länge jag vill. Och se dem samtidigt. Tänk om min mormor hade haft den möjligheten när hennes sjökapten till man svepte över världens hav under stor del av deras äktenskap.
No comments:
Post a Comment