Löpning

Sedan den 1 juli har jag sprungit 19 gånger och totalt 12,2 mil. Eftersom jag inte tycker om att springa är det en mycket stor prestation. Inte ens efter alla dessa mil tycker jag att det är skönt eller kul. Det är något som ska göras, men jag kan erkänna att det känns väldigt bra efteråt.

Trots mitt motstånd har jag förlikat mig med att jag är en som springer och har börjat tycka om den bilden av mig själv. Det som händer är naturligtvis att jag får ont i knät. Varför det händer nu, när jag springer i värme på mjukt underlag, och inte i Sverige, då jag sprang på asfalt, förstår jag inte. I vilket fall är det otroligt irriterande.

I ett desperat försök att få ordning på knät innan jag tappar inspirationen har jag köpt en salva på apoteket som jag inte har en aning om vad det är - Aspercreme. Jag smörjer tre gånger om dagen och tar nu en extra vilodag.  I morgon ska jag försöka springa igen. Denna gång med mina gamla iläggssulor i löparskorna. En av mina löparvänner har sagt att man ska strunta i att det gör ont, så det är väl bara att bita ihop.