Surkärring

Varje dag blir jag mer och mer övertygad om att jag håller på att förvandlas till en kärring och det värsta är att jag faktiskt njuter av det.

Just nu är köket på jobbet den plats som enklast triggar igång surtanten hos mig. Måste man passera 45 och vara kvinna för att besväras av halvätna platsbyttor, tomma plastpåsar, matrester och kaffefläckar på köksbänkarna? Troligtvis är det så och det finns säkert någon biologisk förklaring till företeelsen.

Än så länge plockar och putsar jag i det tysta för min egen trivsels skull, men jag antar att nästa steg i kärringskalan är att jag börjar röja runt och skälla på alla andra för att de är sådana smutsgrisar. Jag riktigt längtar.