Sex månader i sällskap av en osäker och blyg Norma Jeane och en flörtig och kvick Marilyn Monroe är slutligen till ända. Det sista avsnittet blev precis så plågsamt och destruktivt som jag hade väntat mig. Ärligt talat är jag glad för att boken är slut, samtidigt som jag kommer att bära med mig den länge.
Just i dag är det lätt att dra paralleller till en annan stor stjärna som dog alldeles för tidigt. Också hon lysande vacker, begåvad och framgångsrik, men även lika olycklig och miserabel.
Är det livets syn på rättvisa som gör framgång så svår att bära?
No comments:
Post a Comment