Födelsedagar

Den här våren fyller mina barn 20, 18 och 9 år. För det första säger det en del om hur gammal jag är, men det känns så uttjatat så det var inte det jag tänkte ta upp. Det jag tänker på är att alla tre åldrarna innebär något speciellt.

Att det är speciellt att fylla 18 säger sig självt. Nu när min son fyller 18 är han i teorin utanför min kontroll. Jag har inte längre tillgång till hans studieresultat och bankkonton. Han har rätt att fatta vilka beslut han vill utan att jag kan stoppa honom. Att jag fortfarande är ansvarig för att han får mat för dagen och har någonstans att bo, tycks inte vara relevant i lagens ögon.

Även 20 är naturligtvis en magisk gräns för många eftersom det är då man får gå till Systembolaget och slutgiltigt blir vuxen. Aldrig är man så omnipotent som när man är 20 år och aldrig kommer man att veta så mycket.

I mina ögon är det också stor skillnad på en åttaåring och en nioåring. En åttaåring är i stort sett detsamma som en sjuåring som inte är mycket mer än en sexåring. En nioåring är däremot något helt annat. Hon är en tween - "too old for toys but too young for boys". Att en åttaåring går ensam hem från skolan kanske är OK men inte självklart. Helt annat är det med en nioåring.

Exakt hur denna omvälvande vår kommer att påverka livet för mig vet jag inte än, det återstår att se.