I det stora hela är jag en ganska lugn och sansad person som inte blir stressad så lätt. Men som alltid finns det en svag punkt och för min del är det minuterna när vi lämnar hemmet på morgonen.
Trots att vi har gott om tid på oss på morgonen och sällan är ute i sista stund blir jag varje morgon lika uppjagad precis minuterna innan det är dags att kliva ut genom dörren. Detta fortgår tills vi har kommit ut på gatan där lugnet åter infinner sig.
Stressen yttrar sig genom stark irritation och otålighet. Ingenting går tillräckligt snabbt och smidigt just under dessa minuter.
Varför jag blir så stressad just vid detta korta ögonblick vet jag inte, men jag känner igen symtomen från när tonåringarna vår små. Kanske jag på den tiden hade större tidspress och därför var berättigad att känna stress? Så mycket har jag i alla fall insett att det är en känsla som inte har någonting med verkligheten att göra och därför måste bearbetas inifrån. Som så mycket annat.
No comments:
Post a Comment