Denna första dag i december 2011 har jag lyckats få en medarbetare att gråta och en annan att få tillbaka hoppet. En ganska dramatisk dag kan man kanske tro, men ändå bara en vanlig dag på jobbet.
Räddningen är familjens lässtund i soffan. Vår lästradition har lyckats bita sig fast och nu ska det mycket till om vi avstår från den. Åtminstone jag behöver den ro som samlad tystnad ger.
I kväll har Lilla O börjat läsa den underbara boken Pojken och Lånarna. Jag har sagt att hon får provläsa ett kapitel för att se om hon klarar av den. Hittills har hon frågat vad nysta, hattnål, jaktolycka och Madeira betyder. Jag hoppas att hon vill fortsätta trots de lite konstiga orden. Enligt min mening innehåller de flesta barnböckerna alldeles för få utmaningar nu för tiden. Om man inte möter nya ord i litteraturen när ska man då göra det?
No comments:
Post a Comment