Jag står på Nybroplan med näsan mot Dramaten i väntan på att det ska bli grön gubbe. Bredvid mig hör jag hur en pappa med hög och tydlig röst skanderar till sina två små barn "Det där är Operan förstår ni, där sjunger och dansar dom". Både jag och den äldre damen vid min sida tittar lite förvånat på den tvärsäkre pappan, men ingen av oss bryr oss om att rätta honom. Barnen är ändå för små för att senare komma ihåg den felaktiga informationen.
Ett par minuter senare står jag på Dramatens trappa och väntar på min lunchdate. Jag bestämmer mig för att inte ta upp telefonen och läsa mail. Inte heller ska jag stå och spana efter mitt sällskap. Jag ska bara stå och betrakta min omgivning.
Då ser jag dem, tomtarna i trädet mitt på Nybroplan. Varför de hänger de där och vem som har pyntat just den almen med tomtehuvuden vet jag inte. Det är inte ens speciellt dekorativt, i alla fall inte från min vinkel. Därefter noterar jag att ett av träden har alla sina löv kvar. Trots att det ser ut att vara samma sort som de intill.
Efter ett par minuter av stilla betraktelser kommer mitt sällskap och jag får lämna mitt observerande tillstånd för att åter kliva in i yrkesrollen.
No comments:
Post a Comment