Den ståtliga eken på Oxenstiernsgatan har egentligen fått sin beskärda del av uppmärksamhet i media, men jag kan ändå inte låta bli att reflektera över fenomenet. Varför blir vi i väst så engagerade när det kommer till flodhästungar, almar, paddor och ekar? Är det ett substitut för verkliga problem såsom svält, fattigdom och krig?
Jag kan inte bestämma mig var jag befinner mig i frågan. Lite skrattretande är det att det är just eken utanför TV-huset som ockuperas med tanke på Svt-medarbetarnas rykte som gamla Tältprojektanhängare. Samtidigt gnager minnena från Redwoodskogarna i bakhuvudet. Där människan på mindre än 150 år lyckades utplåna 96 procent av träden. Träd som vuxit i mer än tusen år.
Det kanske ändå är viktigare att bevaka naturen än människorna? Människor kommer ändå och går, det är faktiskt naturen som ska bestå.
No comments:
Post a Comment