Måndagskvällen tillbringade jag på ett flyg till München och passade samtidigt på att rensa bland mina mail. Jag ligger konstant efter i mailskörden och alla mina flygresor har blivit en räddare i nöden. I lugn och ro kan jag läsa, sortera och rensa i mailboxen.
Dagen efter då jag återigen fick intenetuppkoppling var det dags att synka sorteringsarbetet och glädjas åt en någorlunda upprensad inbox. Ingenting hände. Allt var som innan mitt arbete på flyget. Desperat försökte jag öppna och stänga mailprogrammet utan resultat och därefter maila vår IT-support: RING MIG, jag är desperat.
Ganska snart blev jag uppringd men tyvärr kunde ingen hjälpa mig. I alla fall inte på distans. Inget att göra, allt arbete förgäves.
Senare samma kväll var det dags att bege sig hem till Stockholm. München hade då lägligt börjat draperas av ett vackert vitt täcke. Inte lika vackert var det när jag insåg att detta tunna täcke försenade vår flight hem med 2,5 timmar. För att vara startklara fick vi sitta på våra platser i planet under dessa 2,5 timmar vilket inte gjorde saken roligare.
Jag kom i alla fall hem, vilket inte min kollega gjorde som blev fast över natten i Berlin. Man måste se saken från den ljusa sidan.
No comments:
Post a Comment