Alla intar sina platser och personalen drar i den långa spaken bredvid rälsen som får vagnarna att tuffa iväg. Som vanligt börjar den snirkliga banan med en lång uppförsbacke och därefter tar det fart. Inte lika lång och hög som Balder, men vi blir ändå rejält omtumlade efter den 800 meter långa banan. Vagnarnas enkelhet bidrar till den skräckblandade förtjusningen när vi far fram och tillbaka i karossen.
Rejält omskakade kommer vi tillbaka där vi startade och tittar oss förvånat omkring när vi inser att vagnen har åkt lite för långt. Vi som sitter längst fram har ingen plattform att kliva ut på. Innan vi hinner tänka längre än så, löser personalen situationen genom att skicka oss ett varv till runt hela banan. Chockade tittar vi på varandra, innan vi återigen kopplar greppet om handtaget och hänger oss åt varv nummer två.
No comments:
Post a Comment