Intervaller

Som jag tidigare kanske har nämnt har jag ett splittrat förhållande till löpning. Historiskt har jag helt och hållet avfärdat fenomenet och konsekvent ägnat mig åt andra träningsformer. De sista åren har jag dock mjuknat i min inställning och förra året slog jag rekord med 50 löprundor på sex månader. Därefter sa min kropp unisont stopp. Såväl knän, vrister som höft tyckte att det räckte och jag gjorde ett långt uppehåll.

Hittills i år har jag tagit det lite lugnare för att inte hamna i samma trista läge som förra året. Mitt träningsupplägg för våra semesterveckor i Sverige var fem kilometer cirka varannan dag och utan press. Mitt mål var att det skulle vara lustfyllt att springa och min 5-kilometersbana är inte bara kortare utan även roligare än den längre.

Därför blev jag minst sagt förvånad häromdagen då jag utan större ansträngning (liten överdrift kanske) sprang sju kilometer i 5:48 kilometer per timme i snitt fast jag inte ens hade tänkt springa så långt. I vanliga fall brukar jag behöva mental träning i dagar om jag ska springa längre än jag brukar.

Sporrad av min överraskande prestation har jag idag sprungit intervaller för första gången i mitt liv. Två gånger fyra minuter i snabbt tempo samt två gånger tre minuter i lika snabbt tempo. Däremellan vila i 1,5 minut. Upplägget har jag snott från någon hemsida. Nu är tanken att om jag lägger in en intervallträning i veckan, kommer jag inte bara bli bättre löpare utan även inte lika uttråkad. Planen var också att jag skulle hålla mig mer skadefri men just nu känner jag hur en smärta i vristen börjar komma så det här kanske inte var så lyckat i alla fall.

Jag återkommer med uppdateringar.