För två veckor sedan gjorde jag det klassiska misstaget att jag satt med mina handskar i knät i passagerarsätet i bilen. Sedan klev jag ur bilen och glömde bort att hålla i dem. Inga problem kan tyckas när man gör detta på sin egen uppfart. Då är det lätt att hitta dem senare. Vilket jag också gjorde nästa dag, i alla fall den ena. Den andra däremot hade lyckats ramla ner i en av de brunnar vi har på uppfarten (med världens glesaste galler) och låg fastfrusen på ytan en meter ner. Jag gjorde några hopplösa försök att få upp handsken igen, men den låg för långt ner.
I går, cirka två veckor efter olyckan, tyckte Maken att vi skulle göra ett nytt försök att fiska upp handsken. De är ju ändå en present från honom och jag kan inte ge upp så lätt. Själv hade jag för länge sedan börjat fundera på hur mina nästa par handskar skulle se ut.
Och faktiskt så låg den där och skvalpade precis under ytan. Eftersom isen hade tinat kunde vi (maken) enkelt hiva upp den förlorade skatten med ett kvastskaft. Nu ligger den genomblöta, men ganska välbehållna handsken på tork och jag klarar mig nog ytterligare en säsong utan att köpa nya.
No comments:
Post a Comment