Det gick inte så bra med omställningen. Resan ner gick skapligt och när vi lämnade Skåne två dagar senare tycktes hon ha slagit sig till ro i sin nya miljö. I dag nådde oss dessvärre de tråkiga nyheterna. Junie B finns inte längre. Vår söta lilla sibiriska dvärghamster orkade inte med sin flytt till sydligare breddgrader och har givit upp.
Vi blev alla bestörta över nyheten, men mest ledsen var förstås Lilla O. Det är speciellt med gråt till följd av sorg. Sorg kan inte tröstas, den måste få läka ut av sig själv. Uppmuntrande ord ger ingen lindran i den omedelbara sorgen. Den enda tröst man kan ge är stillsamt stöd.
Sorg öppnar också vägar in i oss själva. Alla bär vi på obearbetad sorg som lockas fram genom något så banalt som en avliden dvärghamster. En annan människas sorg påminner oss om våra egna förluster som vi till vardags gömmer i de mer otillgängliga delarna av hjärtat.
Ett bra sätt att bearbeta sin sorg är en ordentlig begravning och förberedelserna har redan börjat.
No comments:
Post a Comment