I bloggsammanhang är det det torftigt att jobba. Minst åtta timmar om dagen utgår som inspirationskälla. Inte för att det inte händer något på jobbet utan för att jag anser det etiskt och moraliskt omöjligt att hänga ut min arbetsplats offentligt. Man kan säkert slänga in juridiskt där också.
Eftersom jag tillbringar nästan åtta timmar om dygnet i sängen, kvarstår därmed åtta timmars inspiration om dagen. Åtta timmar låter ju inte så tokigt. Men vad gör jag med dessa åtta timmar som är värt att reflektera kring?
Två timmar morgonbestyr och en timme restid, där händer ärligt talat inte mycket nytt. Jag skulle i och för sig kunna skriva ett inlägg om dagen om Stockholmstrafiken, men hur kul skulle det vara egentligen? Risken är stor att det skulle vara rätt gnälligt.
Dagens bästa stund händer inte alla dagar, men åtminstone nästan tre av fem. Det är min och makens morgoncappuccino på Brunkebergs Bageri. Mellan klockan 8.10 och 8.30 brukar vi pressa in detta andrum innan dagen börjar. Det kan jag faktiskt återkommer till senare.
Kvarstår gör kvällarna men inte händer det mycket inspirerande i hemmets lugna vrå. Jag får kanske börja hitta på om det ska bli något skrivet. Eller åtminstone skarva lite.
No comments:
Post a Comment