Annandag Påsk

Ett par minuter i tio var vi framme vid Hazeliusporten och hann bara ställa oss i den korta kön som bildats innan vi fick komma in. Som vanligt tog vi bergbanan upp även om det säkerligen tar längre tid, men eftersom det ingår i vårt årskort är det svårt att låta bli.

Pliktskyldigast avverkade vi nya fina Lill-Skansen vid ankomsten. Bäst att passa på innan anstormningen kommer en timme senare. Även sälarna och renarna hann vi med i väntan på att Petissan öppnade klockan elva men efter kaffet och syltkakorna kunde det riktiga äventyret börja, det som vi hade kommit för.

Först ut var Skånegården. Där bjöds på Skånskt 1920-tal med äggpickning och uppdukad påsklunch. Därefter besökte vi Oktorpsgården och halländskt 1870-tal. Där fick vi lära oss att på Långfredagen åt man minsann endast salt sill med så lite vatten till som möjligt. Långfredagen skulle nämligen inte vara något munter dag.

På Bergsmansgården från 1600-talet stannade vi länge och lärde oss om lin, spinnrockar och ädla metaller. Därefter var det naturligt att besöka Älvrosgården med Skansens enda vävstol och dagen till ära även spelmän.

Innan avfärd hann vi även med ett besök i Stadskvarteren, denna gång hos Järnhandlaren och Konsum.

Min yngsta dotter Lilla O och jag är riktiga Skansennördar och vi har lärt oss att detta är något vi inte delar med alla andra. Våra besök bör därför ske med oss två allena och utan stress. Alla föräldrar bör dela något speciellt med sina barn. Med min stora dotter har jag bland annat Jane Austen och med min lilla har jag Skansen. Min son och jag och ännu inte riktigt hittat vår grej än, men det gör vi nog snart.