Läskvällar

Vi har återinfört läskvällar hemma hos oss. Sist det begav sig var i Dobbs Ferry och den då 14-årige sonen behövde tid och ro för att läsa skönlitteratur. På det amerikanska skolschemat var det nämligen obligatoriskt att läsa skönlitteratur i alla åldrar. Här hemma tycks det ta slut någonstans i mellanstadiet. Eller är jag bara förd bakom ljuset.

Nu är det inte skolan, utan jag själv som driver på det två minsta barnen. Stora lilla F läser så det räcker utan att behöva schemaläggas av sin mamma. Lilla O är i och för sig läsintresserad hon också, men hon är även en splittrad själ som lätt förirrar bort sig i internetsurfande eller TV-tittande.

I går var första kvällen med obligatorisk gemensam bokläsning i vardagsrummet klockan 19.30. Redan i dag började rutinen att halta. Sonen tillbringade kvällen hos sin flickvän och hamnade därmed omedelbart utanför min kontroll. Ytterligare en påminnelse om att det är lättare att hålla rutiner när man har sina barn hos sig varje kväll.