När Stora Lilla F bara var Lilla F och skulle gå den långa vägen till skolan berättade jag påhittade sagor för henne för att skolvägen skulle bli lite roligare. Varje dag var det en ny episod om en liten kanin som jag idag har glömt bort namnet på.
På samma sätt försöker avleda Lilla O:s uppmärksamhet från det jobbiga att smörja in hennes torra hud. De senaste dagarna har historien handlat om älvan Fideli som bor i Vasaparken med sin familj. Ibland är det så svårt att hitta på nya episoder att det nästan gör ont, men oftast tar det fart efter en stund och vi lämnar sovrummet eller duschen i fullt samförstånd. Pappan försöker lösa dessa situationer utan vare sig sagor eller sång och det brukar sluta i katastrof.
Häromdagen berättade Lilla O hur de hade lekt Fideli och hennes älvfamilj på Fritids. Lilla O hade själv varit Fideli, men de hade även hittat på egna karaktärer så att alla som ville kunde vara med. Det finns något rörande och värmande i tanken att min dotter har förmedlat min historia till sina klasskamrater och låtit den bli en lek som har tagit helt nya och egna vägar.
2 comments:
Finns det månne en vit sten i den centrala handlingen, och finns någon Hampus i sagan om Fideli?
Avslöja mig inte som den banala copycat jag är för min kära dotter. Hon kan gott få leva i förvissningen att hennes mamma är en historieberättare av rang ett tag till.
Post a Comment