All inclusive

Vecka två på semestern var det dags för nästa premiär. Denna gång för hela familjen. I alla år har vi lyckats motstå all inclusive-semestern, men genom demokratiskt val med inslag av lottdragning var det dags att ge fenomenet en chans.

Att bo, äta och leva på ett och samma område, utan att behöva plocka fram plånboken en enda gång är helt klart avkopplande. Har man bekymmer på en resa som denna, bör man nog se över sin mentala hälsa. Till och med mannens rastlöshet lyckades kvävas med hjälp av en bra bok.

Trots bristen på bekymmer finns det ett par moln på All inclusive-himmeln.

Den totala avsaknaden av kontakt med landets kultur och befolkning är för min del ett ganska stort moln. Vår tur till grannbyn med en kaffe på torget där marknaden pågick för fullt var en behövlig dos av verklighet. Ett annat moln är kvantitet istället för kvalitet. Sist men inte minst är det för mycket folk omkring mig som jag inte känner. Det där med folksamlingar och trängsel är naturligtvis inte någons grej, men vissa bryr sig nog mer än andra. Folkskygg säger jag, snobb säger min man.

Summa summarum har vi haft precis en så avkopplande semester som vi behövde efter ett minst sagt hektiskt och tärande halvår. Nu är det dags att börja fila på nästa års semesterförslag.