Brevvän

Jag sitter djupt försjunken i Karin Broos sommarprogram när min granne på flyget knackar på mig och vill visa ett korttrick. Med en omärklig suck lägger jag ifrån mig mina hörlurar och låter mig underhållas av hans uppvisning.

När korttricket är klart och jag tänker återgå till mitt sommarprogram frågar han om jag har barn. "Ja, tre" svarar jag lika stolt som alltid. "Då kan jag lära dig tricket så att du kan göra det för dina barn". Hur kan man tacka nej till ett sådant erbjudande?

Sen är det bara att packa ner hörlurarna i väskan för gott. Jag får veta allt om den schackturnering i Paris han precis har deltagit i, vilka souvenirer han har köpt vid besöket av Mont Saint Michel och hur många gravar han har sett i Normandie. På manligt vis frågar han inte vad jag har gjort i München men berättar desto mer om sin katt hemma i Stockholm.

När vi närmar oss Arlanda frågar han om jag har en mailadress. "Vi kanske kan skriva till varandra?" Nu lägger sig hans vän på andra sidan i samtalet. Vännen tar tag i min hand och visar mina ringar för min granne. "Du måste vara mer uppmärksam" säger vännen.

Jag skrattar och säger att om elva år, när min nya vän fyller 20 kanske jag är redo att gifta om mig. Med mig från flyget fick jag därmed en mailadress till en ny liten vän med en svada som till och med slår Lilla O's. Undrar om han tycker att det är OK om jag lämnar över hans mailadress till henne?