Medvind

Cykelturen till city från Gärdet för att inta lunch går i motvind. Jag
kämpar hårt för att överhuvudtaget komma framåt och för att samtidigt inte
bli alltför svettig. Vägen tillbaka går naturligtvis lättare, men inte
känns det som om jag har vinden i ryggen. Mer som om det inte är någon vind
alls.

Precis så tror jag att livet fungerar. I motvind känner vi varenda steg och
vi får kämpa oss framåt som en segelbåt på kryss. När det vänder och vi har
vinden i ryggen tycker vi att livet går sin gilla gång. Vi skulle inte ens
våga erkänna att vi har medvind även om vi skulle ana det. Att utmana ödet
på det viset skulle omedelbart kunna straffa sig.

Lite försiktigt i smyg kanske det ändå skulle vara OK att då och då erkänna
att det känns ganska bra. Bara för att stärka sig inför nästa gång det
blåser åt fel håll.