Skogspromenad

Vårt första mål på semestern är Göteborg med omnejd. Man och minsta dottern får för första gången besöka Liseberg. Att en åttaåring inte har varit på Liseberg förut kan man förstå. Hur en 45-åring har lyckats undgå ett besök är mer förvånande. Nu är det i alla fall avklarat.

Efter ett par nätter på Gothia Tower beger vi oss ännu mer västerut mot Göteborgs innerskärgård, närmare bestämt Styrsö. Den lilla ön är precis lagom för cykelturer och skogspromenader och har dessutom ett underbart litet pensionat.

Lilla O är tålmodig, dock inte särskilt nöjd, när vi promenerar runt halva ön. Är det inte grus i skon, är det småkryp eller fårbajs. På vår vandring slår det mig hur annorlunda min egen barndom var.

Barn i dag har alltid vuxna i sin närhet som kan trösta, uppmuntra och slå ihjäl skrämmande kryp. Min tillvaro som barn var som en lightversion av filmen Flickan. Fritt från vuxnas inflytande lärde vi oss om skogens faror och tjusning. Någonstans fanns naturligtvis föräldrar och andra vuxna, men aldrig la de sig i vår lek.

Frånvaron av vuxna är på gott och ont. Vi lär våra barn mycket som jag behövde betydligt fler år för att tillgodogöra mig. Å andra sidan lärde jag mig tidigt vilka små kryp som bits och vilka som inte gör det och att skogens barr kanske sticks lite men är för övrigt helt oförargliga.