Ever Rest

I väntan på att Midsommarnatten ska börja möter jag upp en granne från förr för att äta lunch på grannstadens finrestaurang Harvest on Hudson. Grannen är en 75-årig dam med god kombination av sprödhet och skärpa. Hon är van att vara den som sitter vid ratten och har svårt att inte ta över rodret fullständigt när jag kör den korta sträckan från Dobbs Ferry till Hastings-on-Hudson.

Över en sallad och med utsikt över floden diskuterar vi livet i allmänhet och våra familjemedlemmars väl och ve i synnerhet. Ljudnivån i lokalen är amerikansk hög och jag får anstränga mig till det yttersta för att fånga mitt lunchsällskaps spröda röst. Med finess rättar hon mig när jag som vanligt lägger betoningen fel på gratuity och jag intygar att jag självklart uppskattar att hon tillrättavisar mig. Innerst inne vet jag inte om det är sant.

Efter lunchen tar hon mig till en dold skatt i grannskapen. Mitt i staden, precis bredvid den tågstation där jag två gånger i veckan tar tåget till Manhattan ligger en oas som jag helt och hållet har missat. Konstnären Jasper Cropsey förvärvade egendomen 1886 och den stannade kvar i familjen till 1970-talet. Numera drivs fastigheten av Newington-Cropsey Foundation och fungerar som galleri för såväl Jasper Cropsey som andra konstnärer.

Just ni visas den ganska okände Paul Moro med tavlor som sträcker sig från hans gamla hemland Italien till det nya landet i väst där han tillbringade större delen av sitt liv.