Kort möte

Mannen på bänken i shuttlen mellan Times Square och Grand Central pratar i början ganska lugnt till kvinnan bredvid och jag tror att de känner varandra. Han berättar om sina nerver som om de är helt separerade från hans egen person och inte kan kontrolleras. 

Efter en stund blir mannen aggressiv och anklagar kvinnan för att hon stör honom. Kvinnan inser att det är bättre att fly än illa fäkta och ställer sig i mittgången där även jag har parkerat. Jag ger henne ett ögonkast och höjer på ögonbrynen. 

"Så det här är vad man möts av" säger kvinnan, som släpar omkring på en resväska. Jag frågar om hon precis har kommit hit och hon berättar att hon just har klivit av tåget från Rhode Island. "Lite skillnad från New York City", säger jag. "Själv är jag från Sverige så det här är inte min vardag heller".  

Kvinnan visar sig vara född och uppvuxen i New York City så hon är luttrad. Och Sverige har hon varit i. Lugnt och städat land, men mycket sprit, är hennes sammanfattning. "Särskilt i norra Sverige" säger jag fördomsfullt. "Kanske, men jag var i södra delen" svarar hon. 

Precis innan vi anländer till Grand Central berättar hon att hon befann sig i tunnelbanan i Paris under terroristattacken. Inget kan vara värre än det sammanfattar hon och våra vägar skiljs åt.