Jag ser henne i ögonvrån inne på macken. Omedelbart känner jag igen min gamla vän sedan ungdomsåren och det känns som om tiden har stått stilla. Mannen framför mig i kön köper varmkorv, vilket gör att kön bakom mig växer. Att hoppa ur kön känns inte aktuellt så länge jag ser att hennes ärende i kassan bredvid tar lika lång tid som mitt.
Till slut har mannen framför mig fått sina två varmkorvar med räksallad och jag kan uträtta mitt ärende. Min vän i andra kassan är fortfarande inte färdig med sitt och jag ställer mig en bit bakom och väntar.
Efter en stund kan jag inte bärga mig längre utan sträcker mig fram och knackar lätt på axeln. Precis som jag hade känt igen min vän i ögonvrån uppstår inte en sekunds tvekan i hennes blick. Vi omfamnar varandra varmt och vet inte var vi ska börja. Femton år är en lång tid att rekapitulera.
Min man ringer otåligt och undrar varför vi har fastnat inne på macken och min vän har en hyrbil att ta hand om. Som tur är finns numera sociala medier som kan återförena oss utan att behöva blanda in telefonnummer och adresser. Snart hoppas jag att vi kan ses på tu man hand och få prata ut ordentligt.
No comments:
Post a Comment