Jag befinner mig i Stockholm på konferens med jobbet. En omvänd känsla att vara i min egen hemstad som besökare. På Pressbyrån berättar hon vilka alternativ som finns när jag ska ladda mitt nyinköpta Accesskort och jag vill berätta för henne att jag egentligen bor i den här staden, bara inte just nu. Min nästa tanke är att hon säkert tror att jag bor i en liten småstad i Mellansverige och är på besök i storstan. Då vill jag säga att jag faktiskt bor i en mycket större stad än Stockholm, men det gör jag inte heller. Det troligaste är ju att hon inte bryr sig om varken det ena eller det andra.
Min osannolikt obekväma natt på Norwegians trånga flyg gör att jag somnar tidigt min första kväll, trots att jag borde vara på amerikansk tid. Därför vaknar jag också tidigt och kan vara bland de första på frukosten. Tanken på att få äta svensk frukost i lugn och ro tillsammans med min bok, överbygger varje uns av jet lag.
Sen går det inte riktigt som jag har tänkt. Efter att ha haft ut hälften av tevattnet på golvet samt lyckats fylla på dubbelt så mycket mjölk i teet som jag tycker är gott, övergår jag till en slät kopp kaffe och hoppas på att frukostmatsalen inte har en övervakningskamera. När jag äntligen slår mig ner med mitt kaffe och svenska frukostbröd uppstår nästa kris. Min från Amazon Prime lånade bok finns inte längre på min iPad. Efter att ha felsökt i 20 minuter ger jag upp och mitt enda hopp är nu att upphovsrätten inte tillät min lånebok i Sverige och att jag kan koppla upp den igen när jag återvänder hem. Återstår att se dock.
Trots alla betyr lyckas jag njuta av min frukost i ensamhet innan det är dags att bege sig till kontoret i söderort.
No comments:
Post a Comment