Efter ett långt sommarlov har skola och dans kommit igång med besked för Lilla O. Med följden att mitt jobb som privatchaufför också har satt igång. Tre till fyra gånger i veckan kommer jag att köra de tio kilometrarna mellan Dobbs Ferry och Sleepy Hollow, ibland två gånger fram och tillbaka.
Men jisses, ungen är 13 år, kan hon inte ta sig fram på egen hand, tänker alla nu. Och jag tänker detsamma. Men så gör man inte här. Bussar och tåg finns, men buss är inte socialt accepterat för vita överklassbarn och tåg är alldeles för ineffektivt. Därför kör vi mammor för glatta livet omkring med våra tonåriga barn. Samkörning existerar, men det är ibland mer omständligt än behjälpligt.
Själv cyklade jag gladeligen sex kilometer i vardera riktningen till stallet varje dag, ibland två gånger om dag. Med risk för att låta som en av de fyra i Four Yorkshiremen. Vilket föranledde oss två här hemma (Maken är på resa) att titta på Monty Python-sketcher istället för att leta tidningsartiklar till skolan. Dessa britter var helt okända för Lilla O, men hon blev förvånansvärt förtjust. Kanske dags att damma av Life of Brian och The Meaning of Life?
No comments:
Post a Comment