Turandot

Min man och jag har premiärabonnemang på Stockholmsoperan. Jag hör själv att det låter väldigt brackigt och visst finns det konventionella inslag. Men det finns också något underbart magiskt över en premiärkväll på Operan.

Att publiken är uppklädd förgyller mer än det avskräcker och vill man kan man se att det finns utrymme för alla. Man kan också välja att se etablissemanget i smoking och pärlhalsband, men då ser man inte hela bilden.

Huvudattraktionen är nu inte publiken utan föreställningen och det är kittlande att gå på en premiär. Både hos publik och ensemble finns det mer förväntan vid den första föreställningen är den tionde.

I helgen var det dags för Turandot av Puccini, en opera jag aldrig har sett förut. Vi var båda hänförda av föreställningen som har Nina Stemme i titelrollen. Mest imponerande var dock lilla Yana Kleyn i rollen som Liù. Operans mest kända örhänge, Nessun Dorma finns det nog ingen som har undgått även om man inte lyssnar på opera till vardags.

Om schlager är socker är opera knäckebröd, vilket innebär att det kanske inte smakar så gott vid första tuggan. Men för varje provsmak vill man ha lite mer samtidigt som det där sockret inte lockar lika mycket i längden.