Passover

I vår stad har skolan delat upp spring break på två delar i år. Istället för att vara lediga fem dagar i ett sträck har barnen fått ledigt tre dagar kring påsk och tre dagar kring passover. Rättvist och vinst för barnen.

Eftersom vi inte firar passover tar vi tillfället i akt och lämnar staden ett par dagar. Två nätter har vi bokat på Montauk Yacht Club Resort & Marina, vilket innebär en bilresa på cirka 2,5 timme så långt man kan komma på Long Island. 

På vägen ut stannar vi en stund i Southampton för att spana in stora hus och tomma stränder. Husen ser man inte mycket av eftersom de döljs bakom höga häckar. Vi kan dock konstatera att de enda bilar vi ser på uppfarterna är hantverkarbilar. Säsongen har inte börjat än och förberedelserna är intensiva. Tomma stränder kan vi däremot ta del av. 

När vi tagit igen oss en stund på hotellet tvingar jag min familj ut på en promenad. Inte längre än 20 minuter tar det att gå till norra udden av den lilla tarm vi befinner oss på, allra längst ut på Long Island, men det knorras ändå en del. Delvis för att det saknas trottoarer men mest för att det knorras ska, tror jag.

Målet är att ta en drink när vi når fram till norra udden och med Yelp:s hjälp har jag plockat ut nummer ett bland alternativen - The Dock. Vi har sett framför oss en glassig cocktail med utsikt över Atlanten. Istället kliver vi in i Nova Scotia och året är 1985. Visualisera minimala fönster, mörka och rustika träslag, medelålders män i urtvättade T-shirts och baseballkepsar och luttrade servitriser.  Det enda som saknas är lukten av fisk.

På nåder blir vi placerade bakom dörren. Vi har en minderårig med oss och har inte tänkt äta. Ingen bra kombination. Men personalen är trevlig och den genuina miljön är så exotisk att den uppväger bristen på glamour.  

Några bilder vågade jag inte ta i baren, där mobiltelefoner var strängt förbjudna, men vi promenerade fram till kanten av norra udden innan vi återvände hem och där vågade jag ta kort.