Min pappas hus är stort, cirka 400 kvm, och är ett riktigt kråkslott ärligt talat. Huset har varit i familjen i tre generationer och renoverats ungefär lika många gånger på 100 år. Senaste gången huset renoverades var i mitten på 70-talet vilket inte helt och hållet har varit till dess fördel.
Detta innebär att huset var som en replika av 1940-talet under mina första tio levnadsår. Även livsföringen i huset var såsom i en annan tid. I alla fall för mig som vanligtvis bodde med min mamma i en liten lägenhet i en Stockholmsförort. Livet hos pappa och farmor i det gamla huset var som att kliva in genom en spegel till en annan värld.
Under de två dagar vi nu har spenderat i detta gamla kråkslott har även mina två döttrar bokstavligen gläntat på dörren till den värld jag regelbundet besökte som barn. Båda har upptäckt rum de inte visste fanns och förundrats över husets alla gömmor. Ändå har de inte besökt vinden än.
Riktigt imponerade blev de när jag lyfte på locket på den låda som står i hallen och som ingen av dem har reflekterat över tidigare. Säkert ett 100-tal stenplattor förvaras i samma skåp och för åtminstone tjugofem år sedan fungerade grammofonen. Den här gången nöjde vi med oss att förundras över det vackra hantverket.
No comments:
Post a Comment