Morgonstress

Morgonstress är universellt och troligen även tidlöst. Hos oss har vi två olika tider att förhålla oss till, Lilla O:s skola som börjar 8:43 och mitt tåg som går 8:09 (endast tisdagar och onsdagar). Däremellan ska vi klämma in vårt morgonkaffe på Antoinette's. Maken åker vanligtvis bil till jobbet och är lite mer flexibel.

Lyckas vi komma iväg före 7:33 sparar vi in nästan fem minuters bilresa eftersom vi då lyckas hamna före istället för efter skolbussen. Att hamna bakom en skolbuss innebär att behöva stanna var 100:e meter och vänta tills alla barn har klivit på, eller av om det är eftermiddag. Inga bilar får åka förbi en skolbuss i någon riktning. Allt för barnens säkerhet.

Allra mest stressad var nog mannen på Grand Central härom morgonen som valde att springa uppför rulltrappan som gick nedåt istället för att köa i den knökfulla stillastående rulltrappan. Han klarade det galant med halva Grand Central som åskådare.