French Honor Society

Som jag har skrivit om tidigare tycker den amerikanska skolan om att premiera ambitiösa och duktiga elever. Hur många varianter på belöningar det finns vet jag inte, men Lilla O är sedan tidigare med i National Junior Honor Society och nu är det även dags för French Honor Society. Precis som för National Junior Honor Society sker invigning med pompa och ståt inför föräldrar, vänner och rektor.

I Lilla O:s franskaklass är cirka 16 av 22 barn med i French Honor Society så någon exklusiv klubb är det inte. Frågan är väl snarare varför man har en klubb överhuvudtaget i skolan som exkluderar sex barn? Proportionerna ser inte riktigt likadana ut i klasserna för italienska och spanska och en snabbtitt på eleverna i de olika klasserna indikerar att studiemotiverade elever tenderar att välja franska. Vilket kan vara en, om än skral, förklaring.

Ceremonin blandades upp av musik, två pojkar som spelade piano och en pojke på cello. Varför endast pojkar framförde musik vet jag inte. Troligen för att flickorna har kommit längre i utvecklingen och tycker att det är fånigt att spela på en ceremoni som denna.


Det som slår mig är hur många begåvade musiker som finns i den grupp av 58 elever som befinner sig på scenen (franska, italienska och spanska har gemensam Induction Ceremony). Förutom de tre som uppträder, känner jag ytterligare minst sex elever i gruppen som skulle kunna ha uppträtt med cello, piano, violin eller sång med den äran. Och då känner jag inte så många barn på skolan.

Ofta pratar vi om den kommunala musikskolans värde för det svenska musikundret. Men det är nog ett minne blott. I jämförelse med en välsituerad public school i Westchester, står den sig slätt.