Tjuvlyssnat

Natten till i dag tillbringade vi i vår lilla stuga på landet. Därifrån åker vi gemensam bil in till staden tidigt på morgonen och jag tar tunnelbanan från Slussen till Hornstull, medan min man skjutsar Lilla O till skolan. 

På tunnelbanan överhörde jag ett samtal mellan två gymnasieelever, uppenbarligen i tredje ring. Tjejen berättar för killen att hon sedan första dagen i skolan har räknat ner antal dagar kvar till skolavslutningen. Och till sin egen födelsedag ska tilläggas.

Vad tror hon händer sen? Vad exakt i livet blir bättre när man slutar gymnasiet? Den frågan kan naturligtvis inte jag svara på. Hon kanske har särskilda skäl till att inte trivas på gymnasiet. Men jag tror att det är vanligt att man under hela tonåren går och ser fram emot något. Mot att nian slutar, mot att sommarlovet börjar eller mot studenten. 

Sen helt plötsligt är man mitt i allting. Då finns det inte längre en början och ett slut. Allt bara rullar på.