Jag bjöd på en helsvensk lunch med hemrullade köttbullar, potatismos och lingonsylt. De amerikanska barnen gillade inte potatismosen men faktiskt lingonsylten. Felix Lingonberry finns att köpa i den vanliga livsmedelsaffären i grannstaden. Svindyr, men oumbärlig.
Till dessert blev det smulpaj med svensk vaniljsås till. Till och med vårt te är privatimporterat från Sverige. En av gästerna undrade om vi inte åtminstone skulle prova amerikansk mat, men jag försäkrade att vi hade gjort det.
Barnen lekte förhållandevis bra på övervåningen medan vi diskuterade barnuppforstran, anställningstrygghet och drickskultur (inte dryckes).
Därefter var det dags för Olivias första simlektion på New York Sports Club. Det gick strålande.
3 comments:
Grattis Olivia för att du var så duktig på din första simlektion? Sedan undrar jag vad är amerikansk mat? Det enda jag kommer ihåg från förr var att man drack kaffe till maten... Varm hälsning från Albatera
Efter hemligt tips har jag nu hittat din blogg, och den har blivit en daglig, trevlig vana. På tal om drickskultur minns jag hur Pär S en gång i Amerika blev närmast utskälld av kyparen för att han "bara" gett 15% i dricks. Och då var ändå notan astronomisk. Vilken CEO som helst skulle ha svimmat (och gjorde eventuellt det också om inte Annette gömde undan kvittot för henne). Kram på dig, Kina!
Så himla trevligt att höra från dig här, Pär-Ola! Vad glad jag blir.
Dricks är verkligen viktigt i det här landet, det har jag nu lärt mig. Minst 18 procent ska man ge till servitören, allt under är en förolämpning. Sedan är det alla andra som ska ha dricks - hårfrisören, pizza delivery guy, taxichauffören mm mm. En egen vetenskap.
Kram Kina
Post a Comment