Tidig morgon

När sonen var nyfödd var han, såsom många andra nyfödda, en mycket morgonpigg krabat. Sommaren 1994 vaknade jag fem varje morgon och hann leva ett halvt liv innan resten av världen behagade vakna.

I dag har jag haft samma känsla. Klockan 5.20 väcktes jag av maken för att köra honom till Westchester Airport. Han ska tillbringa några dagar i San Antonio, Texas. När jag 8:20 körde Lilla O till skolan hade jag varit vaken i tre timmar och inte bara hunnit med ett besök på flygplatsen utan även bakat mina första surdegslimpor på fem år och tagit ett smakprov till frukost.

Nu inser de insatta att jag omöjligt kan ha hunnit med att sätta en surdeg och färdigställa limpor på tre timmar. I ärlighetens namn påbörjades baket för fem dagar sedan, men idag kunde jag äntligen färdigställa projektet. Resultatet blev bra, men inte perfekt. Smaken är det dock inget fel på.

Mello

Efter att ha slagit dövörat till i fem veckor, kunde vi inte längre hålla emot. Lilla O krävde helt enkelt att få se finalen av Melodifestivalen i realtid. För att göra det hela festligare bjöd vi även hem våra svenska vänner i Sleepy Hollow.

Övermodigt samlades vi klockan två på eftermiddagen för att direkt hoppa in i sändningen utan någon kontroll av utrustningen innan. Vi har precis kopplat in en dator till stora TV:n så vi kände oss ganska trygga. Vad vi inte hade tänkt på var att koppla in ljudet, en ganska viktig komponent i sammanhanget. Men med hjälp av en fristående högtalare och en 3,5-millimeterssladd löste det sig snabbt.

Det var med blandat engagemang från de olika åldrarna i sällskapet som tävligen följdes under den soliga eftermiddagen. För att öka spänningen hade vi vår egen omröstning här hemma, med ett resultat som inte riktigt överensstämde med slutresultatet:

1:a Robin Bengtsson

2:a Ace Wilder

3:a Frans

Söndagmiddag

Redan på fredagen börjar jakten på råvaror inför söndagens middag. Maken insisterar på att vi ska bjuda på ankbröst och det är inte alltid lätt att få tag på här. Den affär i vår omnejd med bäst utbud visar sig ha problem med sin ankbröstleverantör, så det är bara att leta vidare.

På lördagen fortsätter jakten. Efter museibesöket beger vi oss till Whole Foods i White Plains, men de har inte ens ankbröst i sitt sortiment. Mycket annat har de emellertid och besöket blir dyrt med tanke på att vi inte kan köpa vad vi vill ha.

Sista chansen är på söndagen. Lilla O har dans i grannstaden Sleepy Hollow och någonstans där bör det väl ändå finnas en affär med denna delikatess. Jag är hemma och bakar men maken letar. Plötsligt ringer han  och säger lite irriterat "Nu åker jag på Tappan Zee Bridge. Vad finns det för affärer på andra sidan?". Lite stressad letar jag upp en affär som låter lämplig - Old World Food Market. Gamla världen, kan inte vara bättre. Och faktiskt, de har vad vi söker. Nästan dubbelt så dyra som om vi hade köpt dem på Hemköp i Vasastan, men vad ska man göra. Senare framkommer att maken hade hamnat på bron av misstag när han körde hem, hur nu det kunde gå till. Men ibland är det ju så, att man hittar vad man vill ha när man tar fel väg.

Med ankbröst och hemlagad skagenröra under kontroll inväntar vi våra gäster klockan fem på söndag eftermiddag. En minut över fem kommer jag på att vi har slut på rostbröd som ska serveras med skagenröran. Våra gäster tittar fundersamt på mig när de anländer samtidigt med mig en kvart senare och jag kliver ur bilen med en brödpåse i handen. Men slutet gott och allting gott. Bokstavligt talat.

Recap

Vad hände egentligen. Mer än en vecka har gått utan uppdatering från mig. Inte för att något inte har hänt. Inte heller för att något har hänt. Tiden har bara rusat fram och jag har inte hunnit med riktigt.

Några höjdpunkter från senaste veckan kan jag bidra med. Ett besök på Red Roaster i Harlem till exempel. Inte restaurangen, utan baren. Där spelas varje söndag livemusik av bästa sort. Publiken är lokal och mycket uppklädd. Det är något speciellt med att folk klär upp sig, särskilt när det görs med stil. Och det är något speciellt med att sitta ett par meter från bandet. Ber om ursäkt för dåligt ljus, men ljudet är riktigt bra och det är huvudsaken.

Dessutom har vi hunnit med ett besök på Whitney Museum i deras nya lokaler i Meatpacking district. Jag hade masat mig upp ur sängen med en riktigt besvärlig förkylning och kände mig egentligen inte alls mottaglig för någon form av konst. Vilket slöseri med pengar en dag som denna, tänkte jag tungt. Desto bättre kändes det när det visade sig att vår bank, Bank of America, bjuder sina kunder på entrén till Whitney första lördagen varje månad.  Efter museibesöket åt vi lunch på närliggande Café Gitane, vilket gav mig och maken tillfälle att diskutera huruvida cykeln Gitane är mer känd än cigaretten Gitane. Jag höll på det förstnämnda.

Runaway Art

Såsom jag har berättat tidigare fanns det slavar även i New York fram till 1827. Organisationen Historic Hudson Valley driver ett projekt tillsammans med Middle Schools i New York City och Westchester för att uppmärksamma detta och ge barnen en känsla för historia i sin närmiljö.

Utifrån autentiska annonser där förrymda slavar eftersöks, får barnen skriva en berättelse och måla en teckning. Samtliga historier och teckningar har ställts ut i skolans bibliotek och idag var vi föräldrar inbjudna för att titta och läsa.

Förutom Lilla O:s berättelse, fastnade jag för speciellt en. Jag känner inte till flickan som har skrivit den men jag hoppas fler har läst hennes poetiska historia.

Efter denna konstvandring begav jag mig till Honda för 5000 miles-service. Inte lika inspirerande.

Improv och backstage

Efter en mycket intensiv dag med tusen frågor från nitiska revisorer är det dags för Teambuildingaktivitet med min nya arbetsgivare Hyper Island. En av kollegorna sysslar med improvisationsteater på fritiden och hon ska leda en övning där vi ska ägna oss åt just det.

Vi har bara 1,5 timme på oss och jag tänker innan om man verkligen hinner bli varm i kläderna på så kort tid. Men jag hade inget att oroa mig för. Vi börjar med enkla uppvärmingsövningar som snabbt ökar i komplexitet. Ganska snart bedöms vi vara redo och vi kan komma igång med riktiga övningar. De flesta aktiviteterna går ut på att två och två ska utföra vissa uppgifter inom väl avgränsade ramar. Behöver jag säga att det är fantastiskt roligt och när 90 minuter har gått har all tidigare frustration försvunnit ur systemet.

Direkt från improvisationsteater ilar jag vidare till Metropolitan Opera för att se Cavalleria Rusticana och Pajazzo med maken. Utanför operan ringer jag Lilla O för att höra att allt är bra med henne hemma. Vi har bestämt att hon får vara sin egen barnvakt numera, så länge det känns OK. Hon berättar överraskande att hon har ordnat ett besök backstage åt oss. Det visar sig att mamma till den kompis som Lilla O har hängt med idag, spelar valthorn på The Met och hon spelar i kvällens föreställning.

Strax innan sju möter vi upp den valthornsspelande mamman i foajén och hon visar oss runt bakom scenen. Mest fascinerande är att se lugnet före stormen. Ingen hets någonstans fast föreställningen ska börja om 30 minuter.

Därefter slår vi oss ner på våra platser och avnjuter den långa och vackra föreställningen.

Stowe

Efter en intensiv skidvecka är vi hemma och på jobbet pågår revision. Därav total radiotystnad. Vår skidvecka var toppen på alla sätt och vis. Alla kanske inte skulle hålla med om att -22 grader Celsius ena dagen och +5 grader samt regn andra dagen är toppen. Men vi svenskar är ett härdat folk så det var ändå helt OK.

Varje dag var vi i backen klockan nio och nästan varje dag höll vi ut till liftarna stängde klockan 16, i alla fall barnen. Dagen då det regnade gav vi upp i samband med lunch. Det blev lite väl blött efter ett tag.

Åtta personer bodde vi under samma tak och Lilla O:s syskonabstinens kunde tillfälligt dämpas. Våra två familjer har inte delat hus tidigare så vi visste inte innan hur det skulle gå, men jag måste säga att det gick över förväntan. 

Förutom skidåkning hann vi med ett besök i Vermonts största stad, Burlington. Barnen och deras pappor klämde dessutom in en trip till Ben & Jerrys fabrik som ligger i området. Eftersom jag har varit där tidigare, avstod jag denna gång.

Väl hemma möttes vi av strålande sol och vårvärme. Tyvärr höll det bara i sig ett par dagar. Men vi fick lite försmak av vad som komma ska.