När jag för en vecka sedan promenerade på 48:e gatan tillsammans med sonen och flickvännen passerade vi en stor skylt som annonserade Arthur Millers pjäs The Crucible med Ben Whishaw i en av huvudrollerna. Ben Whishaw har varit en stor favorit i vår familj ända sedan The Hour, vilket befästes ytterligare efter London Spy. Jag tvärstannade när jag såg annonsen och började direkt googla på när den skulle ha premiär. Det visade sig att premiären redan varit och föreställningarna pågick för fullt. Direkt när jag kom hem bokade jag tre biljetter till helgen efter, vilket nu är helgen som precis har varit.
För den som inte kan sin Arthur Miller kan jag berätta att The Crucible (Häxjakt på svenska) handlar om häxjakten i Salem på 1600-talet men är egentligen en allegori över McCarthy-eran då USA jagade kommunister. Föreställningen var som väntat en upplevelse, lika välspelad som skrämmande. Det mest kusliga är hur aktuell den är i dag när mer eller mindre varje västerländsk nation jagar spöken i folkets namn.
No comments:
Post a Comment