Kräftskiva

Efter att ha tillbringat 1,5 månad på landet iförd landetkläder och därefter 1,5 månad i tropisk värme iförd jeansshorts och t-shirt, var det en fröjd att äntligen få klä upp sig. Maken var inbjuden på kräftskiva hos Svensk-Amerikanska Handelskammaren och även jag fick följa med.

Lilla O hade vi lämnat bort till våra vänner i Sleepy Hollow så för henne var det också fest. I hennes värld är det fest så fort hon får komma till hem där det finns andra barn. Tillvaron för ett ensambarn med två inte speciellt lekfulla föräldrar är inte alltid så spännande.

Uppklädda efter koden Jacket and Tie tog vi tåget in till stan och mötte de andra på en bar på 44:e gatan. Det kändes som en evighet sedan jag satt i en bar med bara vuxna människor omkring mig, vilket det antagligen också var. Nu är det inte direkt ett småbarn vi har hemma utan en mycket världsvan 12-åring. Men just nu är det mycket fokus på hennes hemlängtan och på allt annat som inte är bra i hennes liv, vilket självklart ska hanteras och respekteras. Likväl kan det ibland vara skönt att få fokusera på andra, roligare saker.

Kräftskivan bjöd på allt man kan begära på en svensk sådan - kräftor, snaps, öl, snapsvisor och västerbottenost (det bästa av allt). Sedan blev det dans till cover band och alla närvarande tycktes ha samma abstinens som jag. Dansgolvet var fullt i stort sett hela tiden. Sjävklart fick jag med mig ett rejält skavsår hem, men det var det värt.