6 Train

Strax innan lunchtid kliver de på sexans tunnelbana vid Brooklyn Bridge - City Hall. De slår sig ner på en av de tomma bänkarna. Mannen har tjockt svart hår som har blivit lite för långt. Inte så långt att det lägger sig utan fortfarande så kort att det står rakt upp på huvudet. Håret är ännu mer svart än grått, trots att fårorna i ansiktet börjar bli ganska djupa. Flickan i tonåren är förmodligen hans dotter. Hon har svarta Converse på fötterna och långt kastanjefärgat hår. I knät har flickan en skolbok och en spansk tidning. Paret pratar lågmält på spanska med varandra.

Plötsligt börjar flickan att gråta. Inte högt som ett barn eller en ursinnig kvinna, utan tyst och stilla som av sorg. Mannen lägger sin arm om flickan. Han pratar tyst, tröstande och med förståelse. Efter några stationer torkar flickan sina tårar men sitter fortfarande med ansiktet mot mannens famn. Hon pillar förstrött på hans byxben.

Jag sitter mitt emot och funderar på att plocka fram en näsduk till flickan. Egentligen skulle jag bara vilja sätta mig på hennes andra sida och hålla om henne hårt. Vid 42:a gatan kliver jag av och har varken delat ut en näsduk eller en famn, medan paret fortsätter vidare.