Tuesday, December 30, 2008
West och Greenwich Village
Monday, December 29, 2008
President Clinton
Saturday, December 27, 2008
Släktmiddag
Friday, December 26, 2008
New York Aquarium
Julafton
Wednesday, December 24, 2008
Dan före dan
Newark
Sunday, December 21, 2008
Latke Party
Snögubbe och pulkåkning
Saturday, December 20, 2008
Aimee Mann
Friday, December 19, 2008
Snow day
Kalyustan's
Thursday, December 18, 2008
Svensk julmat
Wednesday, December 17, 2008
Snö
Tuesday, December 16, 2008
Hemmapappa
Monday, December 15, 2008
På is i Bryant Park
Sunday, December 14, 2008
Lucia i Svenska Skolan
Saturday, December 13, 2008
Piff har flyttat in
Friday, December 12, 2008
Lucia i Springhurst
Thursday, December 11, 2008
Pepparkakshus
Wednesday, December 10, 2008
Balettuppvisning
Saffran
Tuesday, December 9, 2008
Utegångsförbud
Monday, December 8, 2008
Westchester Chamber Music Society
Sunday, December 7, 2008
Söndag
Vi lämnar alla Köpenhamn samma tid och delar därför taxi till Kastrup. Denna gång lyckas jag köpa till mig en uppgradering till Economy Extra för 10 000 bonuspoäng. Det är det värt för extra benutrymme.
När jag sitter i gaten och väntar på att gå ombord på planet, kommer en av SAS-kvinnorna ut och ropar mitt namn. Jag får naturligtvis för mig att de har kommit på att jag har gjort något fel och inte alls är berättigad till uppgradering. Istället meddelar hon att hon har hittat en bättre plats till mig. Istället för att sitta i mitten av tre, får jag en gångplats.
Vad gör att så fort man höjer sig lite över massorna, så ökar servicen med 300 procent? Hade jag inte uppgraderat finns det inte en människa på SAS som hade brytt sig om vilken plats jag hade haft i kabinen. Nu gör hon sig besväret att ge mig en ännu bättre plats, utan att jag har bett om det. Självklart klagar jag inte, utan är bara tacksam över denna extra service.
Lördag
Efter ytterligare en fyra timmars frukost beger vi oss med bussen till Christianias julmarknad. Ingen av oss svenskar har någonsin varit i Christiania och vi är nyfikna på hur en hippiejulmarknad ter sig. Jag kanske är liberal i mina åsikter, men när det kommer till yttre attribut är jag inte någon bohème. Trots detta är det kul att strosa inne i den stora hangaren proppad med små stånd där prylar säljs som har sett likadana ut sedan sjuttiotalet.
Trots rökförbudet inne på marknadsområdet ser vi en och annan smygrökare av små hemrullade saker i stånden. I en antipolisiär miljö som Christiania, vem skulle kunna säga till den som felar?
På kvällen äter vi en femrätters middag på Vespa (hette det så?) och avslutade kvällen på N's kvarterskrog.
Ankomst
Troligen sov jag två timmar på planet även om det kändes som om jag var vaken hela tiden. Trots detta känner jag mig ganska pigg nu när jag sitter i ankomsthallen och väntar på Stockholmsflyget. De andra anländer cirka en timme efter mig. Lagom för att skriva en stund och dricka världens dyraste kaffe.
Eftersom dollarkursen var på sex svenska kronor då vi flyttade till USA är det den kursen jag ständigt använder för att räkna om priser. För mig har det ingen praktisk betydelse att dollarn numera är värd 8,35 kronor eftersom jag bara har dollar. 35 DKK för en cappuccino känns då som ett rån. 50 SEK för en kaffe! I NYC betalar man sällan mer än 4 dollar och med min kurs blir det 24 svenska kronor. Det här blir en dyr resa.
Vi blir fyra tjejer som hoppar in i taxin på Kastrup för att bege oss till Thyrasgade på Nørrebro där vår värdinna bor. Den sjätte medlemmen i resesällskapet har inte lyckats återhämta sig från influensan och fick stanna hemma i sängen. Maximal otur. När vi väl kommer fram till vår tillfälliga boning känns det som tur i oturen att vi bara blev fem. Var skulle den sjätte ha sovit? N's lägenhet är verkligen inte stor.
Efter en fyra timmar lång frukost promenerar vi in till centrala Köpenhamn. Jag vet inte i vilken gång i ordningen vi besöker Köpenhamn i denna konstellation, men det är tillräckligt många för att vi inte känner ett behov av sightseeing. Vi strosar, provsitter oxchair på Illum Bolighus, konstaterar att C som vanligt leder shoppingligan och dricker vin.
Kvällen avslutas med middag hemma hos N och vi befinner oss återigen tillbaka till 1996 när vi för första gången begav oss till N i Köpenhamn.
Avresa
För att ta sig till flygplatsen i Newark, NJ, från Dobbs Ferry utan bil, tar man tåget till Grand Central Station, promenerar cirka fyra minuter till Bryant Park där flygbussen avgår till Newark.
Sannolikheten att man under de fyra minuterna på 42:a gatan ska träffa någon man känner måste vara mycket nära noll. Men ibland händer det osannolika och jag springer på en Skanska-kollega till Magnus på väg till flygbussen. Känslan är overklig, när vi står på gatan och pratar om nästa helgs glöggfest i Connecticut.
I väntan på bussen samtalar jag med två herrar som väntar på andra bussar. Vardagen blir aldrig tråkig, när man ständigt möter alla dessa udda men trevliga människor.
Den ena mannen får inte ihop att jag är svensk (extra förvirrande eftersom jag är på väg till Danmark). Utifrån min "accent" hade han gissat på irländsk eller liknande. Smickrande på sätt och vis, samtidigt bekräftas det jag hela tiden har misstänkt. Någon amerikan blir jag aldrig. Varenda gång jag träffar på mina brittiska bekanta i Dobbs Ferry (jag känner faktiskt tre) märker jag hur jag tenderar att vrida vokalerna lite ytterligare åt det brittiska hållet.
På vägen ut till Newark passerar flygbussen ett fängelse. När jag närmar mig fängelset spanar jag som alltid frenetiskt för att se så mycket som möjligt. Det är precis samma makabra beteende som när jag åker tåget från de Gaulles flygplats till Paris och intensivt spanar över planket för få en glimt av de tragiska zigenarlägrena på andra sidan. Bäst att aldrig dryfta detta för en psykolog.