Avslut

Vår flytt tillbaka till Sverige har gått som smort. Inga problem med tullen, flyttlasset kom när det skulle och vi behövde inte bo i flyttröran. Nu bor vi i och för sig i en flyttröra. Vi har nämligen fler saker än förvaringsutrymmen. Tids nog ska vi nog få ordning på det också.

Det är intressant att se hur våra olika personligheter speglas i hur vi packar upp. Magnus är mycket fokuserad och metodisk. En kartong, ett hörn och ett rum i taget. Jag packar upp tre kartonger på en gång. Lite här och lite där beroende på var jag befinner mig i rummet. Mitt sätt kan verka lite rörigt om man dyker in i det mitt i, men i slutändan är resultatet nästan detsamma.

Detta kommer att bli mitt sista inlägg på ett tag. Så småningom kanske jag får något nytt intressant att skriva om och återupptar denna blogg. Eller kanske jag börjar på en ny, helt annan, mer anonym.

Stort tack till er alla som har orkat läsa mina inlägg och stort tack för alla uppmuntrande ord. De har betytt enormt mycket för mig.

Förortsliv

Nu har vi bott i vår nya förort i fyra dagar. Inte i vårt hus, men i ett likadant hus cirka 50 meter bort på samma gata. Skillnaden mot Dobbs Ferry är lika stor som skillnaden mellan ICA och en Farmers Market. Dobbs Ferry är prunkande grönt som en djungel, husen varierar i storlek och årgång, tomterna är stora och människorna är av olika åldrar, religion och inkomstklass. Här är tomterna små, husen snarlika om inte exakta och människorna i samma ålder, inkomstklass och har sannolikt samma religion (ingen här pratar i och för sig om religion).

Det är svårt att inte trivas i en välordnad förort som detta. Olivia har redan hittat kompisar på gatan och de kan springa omkring fritt på den stora allmänningen. Vi har många vänner sedan tidigare inom gångavstånd och de nya grannarna är alla lätta att lära känna. Allt detta visste vi sedan tidigare. Aldrig har jag tvivlat på att det är så här det är att bo i en välburen villaförort.

Vad jag vet att jag kommer att sakna är samma sak som jag saknade i Dobbs Ferry - gatulivet, diversifieringen, möjligheten att kunna gå eller cykla var man än ska och allra främst intensiteten och tempot. Men var sak har sin tid och just nu är vi här och kommer sannolikt att trivas bra med det.

Tullverket

Vi landar på Arlanda på utsatt tid och tar oss snabbt genom passkontroll och tull. Det första vi gör är att plocka ut ytterligare en hyrbil och åker därefter till vår nya gata i Silverdal. Inte för att vi ska flytta in än, utan för att vi ska få bo hos några vänner på samma gata. De ska på semester och vi ska låna deras hus. Känns konstigt att passera vårt nya hus, men bo i ett annat likadant, bara några hus bort.

Efter en kopp kaffe för att piggna till åker vi vidare till tullen. Magnus berömda MC ska nu tillbaka till Sverige och detta kräver extra pappersexcercis hos tullen. Tullverket ligger i Frihamnen och det ser ut som ett gammal postkontor med tre luckor där man får framföra sitt ärende. Där är ingen kö, utan Magnus får tillträde till en av luckorna omedelbart. Den uniformsklädda mannen på andra sidan luckan är kompetent, trevlig och tillmötesgående. Exakt 30 minuter tar det för Magnus att få de papper som ska göra det möjligt att få hem sin MC. Samma arbete som i USA tog nio månader. Det känns som om vi har gjort ett besök i Kamomilla stad. Kan det vara så här smidigt och enkelt?

Senare på dagen var det dags för ett besök på Skatteverket. Där kändes det som om vi återigen var tillbaka i USA. Differentierat klientel och långa köer. När vi väl kom fram till vår handledare var vi dock tillbaka till Sverige. Inregistreringen gick rekordsnabbt. Några knapptryckningar från handledarens sida samt den tid det tog att kopiera våra pass, sedan var vi klara. Jag antar att denna process är betydligt mer komplicerad om man inte har personnummer och svenskt pass. Nu är vi i alla fall återigen inskrivna i Sverige, vilket är en förutsättning för att vi ska få förtulla våra saker.

På tisdag får vi tillträde till vårt hus och förhoppningsvis behöver vi inte vänta alltför länge på vårt bohag. Just nu känns det hoppfullt.

Sista dagen

Nu sitter vi på flygplatsen och väntar på att vårt plan till Sverige. I morgon väntas registrering på Skatteverket. Vi måste alla fem infinna oss på Skatteverket för att få registrera oss som inflyttade till Sverige.

Själv återvänder jag till Sverige som hemmafru med plan på att börja arbeta när vi är på plats. Med vad vet jag inte, kanske som egen konsult. Rutan "Hemmafru" finns inte i några svenska blanketter. Hos Handelsbanken kom vi inte vidare i deras internetbaserade låneansökan om jag inte fyllde i min inkomst. I Sverige finns fyra tillstånd: studerande, arbetslös, anställd och egen företagare. Jag har svårt att se mig som arbetslös, när jag själv har valt att inte arbeta.

Jag misstänker att jag kommer att ha en del att berätta om vad avser vår flytt tillbaka till Sverige, så häng gärna kvar ett tag till.

Tips

Med lite research och en aning tur behöver man aldrig bli missnöjd när man går på restaurang i den här stan. Några av de ställen vi har besökt de senaste dagarna som jag önskar dela med mig av:

Lure Fishbar på 142 Mercer Street, Soho.

Antique Garage på 41 Mercer Street, Soho.

Landmarc på 179 West Broadway, Tribeca.

Artisanal på 2 Park Avenue, Midtown.

En enkel och bra källa är New York Magazine. Om man följer deras Critics' Pick blir det vanligtvis ganska bra.

New York City

Nu är vi åter tillbaka i New York, efter 30 dagar på resande fot. Under en månads tid har vi bott på 12 olika platser, vi har kört 2 000 miles och flygit 22 timmar. Två saker jag inte skulle vilja ha varit utan under denna resa är:

Eagle Creek packpåsar - en helt fantastisk uppfinning och jag är Maggan evigt tacksam för att hon introducerade mig i packpåsvärlden.

Min iPhone - totalt ovärderligt resesällskap. Den kan användas till att rädda alla sorters problem som uppstår när man reser.

Nu har vi två dagar på oss att insupa så mycket New York som möjligt innan det är dags att återvända till Sverige.

Tidig morgon

Solen går upp bakom oss när vi sitter i bilen klockan sex på morgonen för att bege oss till Maalaea hamn. För att få optimal snorkling här på Maui behöver man bege sig iväg tidigt på morgonen. Under eftermiddagen kommer vinden och snorklingsförhållandena försämras avsevärt.

Klockan sju avgår Ocean Odyssey och vi serveras frukost ombord. Vårt första stopp är utanför den lilla ön Molokini, ett av de mest kända snorklingmålen här på Maui. Vi simmar bland en mängd fiskar och vackra koraller. Olivia är redan innan övertygad om att hon inte ska simma i ett hav där hon inte bottnar, men vi lyckas få henne att kliva i några sekunder i alla fall.

Nästa mål är södra Maui där vi får träffa havssköldpaddor. Har man en gång snorklat utifrån en egen water bungalow på Maldiverna är det svårt att helt uppskatta denna typ av gruppsnorkling, men visst är havet, fiskarna och sköldpaddorna fantastiskt vackra. Olivia är denna gång i vattnet nästan en hel minut. Tyvärr är detta vårt sista stopp och därmed inte någon mer chans för Olivia att använda cyklopet.

Vår sista kväll här på Maui belönas vi med en praktfull solnedgång från vår balkong.