Feber

Olivia har feber och kan inte gå till skolan. Det är sista skolveckan och hon är djupt bedrövad över att missa sista chansen att umgås med sina klasskamrater. Jag får ont i hjärtat när jag ser hur bedrövad hon är över att inte kunna vara i skolan. Alla dessa gulliga söta barn som hon kanske aldrig mer kommer att träffa. Hur kan man ha en sådan otur att bli sjuk just nu? Om inte febern ger mer sig till i morgon funderar vi på att förse henne med en tablett och skicka iväg henne till skolan i alla fall. Det är ändå bara halvdag. Det får bara inte hända att hon inte får chansen att säga hej då ordentligt.

Graduation

I Dobbs Ferry firas Graduation av High School Seniors på lördag kväll. Vanligare på andra ställen är nog ett mitt-på-dagen-arrangemang, men här har man som sagt valt att förlägga ceremonin på kvällen. Vanligtvis sker tillställningen i Waterfront Park, utefter Hudson River, men på grund av detta ständiga ösregn, var den istället förlagd till skolans gymnastiksal. 

Vi var där för att fira Filippas pojkvän Lukas. Ceremonin höll på i 1,5 timme och bestod av många tal, av såväl elever som lärare och en sång. Huvudrollsinnehavaren från Little Shop of Horrors sjöng "For Good" från musikalen Wicked tillsammans med sin kusin, båda seniors. Med orden

"I've heard it said

That people come into our lives for a reason

Bringing something we must learn

And we are led

To those who help us most to grow

If we let them

And we help them in return

Well, I don't know if I believe that's true

But I know I'm who I am today

Because I knew you..."

grät såväl sångarna, studenterna och föräldrarna floder. Även rekotorns tal var rörande medan superintendent inte förstått att less is more.

Efter att eleverna kastat sina hattar i luften var det dag för familjesammankomst hemma hos Lukas. Inte alltför olikt en svensk studentmottagning.

Midsommarafton

Inget är större och viktigare för en svensk än Midsommar. USA's stora högtider firas med en parad. Varenda liten småstad stoltserar med egna parader flera gånger per år. En parad är inkluderande. Många kan delta och resten kan stå brevid och titta på. En parad utan publik är ingen riktig parad, varför publiken är lika viktig som de som går i paraden. 

I Sverige firar vi våra högtider privat. På Midsommar träffas släkt och vänner, gärna på någons sommarställe. Där vet varenda infödd svensk hur det ska gå till. Vad och när det ska ätas, hur en midsommarstång ska se ut och vilka sånger som ska sjungas när man dansar runt stången. Man kan tossa ihop vilka svenska familjer som helst utan risk för några större krockar i traditionerna. 

Hur inkluderande är det? Om man inte är född i Sverige, inte har några svenskfödda vänner, hur ska man då veta vad som förväntas av en på Midsommarafton? Kommer man ens att känna någon vilja att lära sig? Om detta vet jag ärligt talat inte någonting. I min svenska värld förekommer endast infödda svenskar som alla vet exakt hur en Midsommar ska se ut. Nu när jag själv har varit utlänning i ett år, bör jag nog lära mig mer om hur det är att vara utlänning i Sverige.

Vår egen Midsommarafton firade vi med våra svenska Skanska-vänner på klassiskt svenskt vis (Chicken Satay kanske inte är klassisk midsommarmat, men det var väldigt gott), förutom att vi inte lyckades hitta någonting att bygga midsommarstång av. 

Picknick

På grund av det ständiga regnandet blev den årliga kindergartenpicknicken framflyttad en vecka, till Midsommarafton, som inte är Midsommarafton här. Undrens tid är inte förbi visade det sig när vi denna dag fick en regnfri dag och picknicken kunde genomföras enligt plan. 

Inför denna dag hade alla barnen batikfärgat tröjor, varje klass i sin egen specifika färg. Olivias klass var orange. Egentligen hade de bara förberett färgandet genom att skapa mönster på tröjorna på klassiskt 70-talsmaner. Själva färgandet stod fröknarna för. 

Vi mötte upp barnen i en närliggande park där klasserna anlände truppvis i sina olika färger. Därefter var det bara lek, pizza, kakor och glass för hela slanten i tre timmar. Magnus och jag var tyvärr tvungna att lämna picknicken en stund för att sälja vår bil till Big Dee Volvo, men vi försökte vara med så mycket som möjligt. Nu har vi på två år sålt två bilar som båda bara varit ett år gamla. Inte de bästa affärerna man kan göra. Tur att dollarkursen har gått vår väg åtminstone. 

Vi passade även på att ge våra presenter till Olivias fröknar. De fick varsin bok om Sverige till minne av den svenska lilla tjejen som nu återvänder till sitt hemland med en Brooklyn-dialekt i bagaget. Olivia i sin tur fick ett exemplar av den boken klassen gjorde till fröknarna under Teacher Appreciation Week, som jag skrev om tidigare. Ett perfekt minne.

KitchenAid i regnet

Alldeles för sent kom jag iväg till Bed, Bath & Beyond och Westchester Mall. Jag hade tänkt hinna handla en mängd saker inför vår flytt till Sverige. Allt sådant som man förväntar sig ska finnas i ett hem från USA. Nu hann jag bara med det viktigaste och lite till. Det viktigaste av allt var en KitchenAid hushållsmaskin. En som kostar $260 på Bed, Bath & Beyond med lite rabatt men cirka 5 000 kronor i Sverige. 

Inte nog med att jag kom iväg sent på min shoppingtur, dessutom ringde Filippa och bad att få bli hämtad vid tågstationen. Hon hade spenderat natten på hotell på Manhattan tillsammans med 14 kompisar natten innan. Här är det vanligt att man hyr ett hus eller tar in på hotell natten efter Prom. Eftersom det regnade ordentligt, kunde jag inte annat än att åka hem tidigare än beräknat för att plocka upp de trötta paret. 

Sent på eftermiddagen kom Magnus hem från Sverige. Med sig från flygplatsen hade han den hyrbil vi ska dras med framöver. Vår egen bil är det dags att sälja.

På kvällen skulle vi ha varit med på den årliga ELL-picknicken, men den regnade inne. Ingen kan ana hur mycket det har regnat denna vår. Jag har inget att jämföra med, men enligt uppgift är det högst onormalt med så här kall och regnig vår. Det enda positiva är att inte Olivia tjatar sönder mig om att få gå och bada.  

Jazz vid Hudson River

Onsdag var hemresedag för min syster med familj. Som en sista utflykt följde L med mig till IKEA för att köpa en ny säng till Olivia. Eftersom Olivia kommer att få det minsta rummet i vårt nya hus, är hon lovad en loftsäng. Om vi köper den här i USA kan vi använda den gamla madrassen. Problemet är att vi nu kommer att ha en extra säng, Olivias gamla, utan madrass. Det kanske inte var så smart. Vad gör vi med den nu? Ytterligare en fråga att hantera innan nästa torsdag. Turen till IKEA gick i alla fall smärtfritt och jag passade på att köpa essentiella varor inför fredagens svenska högtid. 

När huset hade blivit tomt var det dags att återigen ta itu med däcken på vår bil. Bara för att vi har tänkt sälja bilen på torsdag har den där lampan som säger "Low tire pressure", börjat lysa igen. Vår lille lokale mekaniker fixade problemet på en kvart och nu håller förhoppningsvis däcken så pass länge att vi kan sälja bilen. Även denna gång var det spik i däcket, men bara en. Inte fem som sist.

Framåt eftermiddagen ringde Filippa från stans blomsterhandel och ville att jag skulle komma dit med pengar. Hon skulle köpa en blomma till sin date på kvällens Senior Prom, men hade glömt pengarna hemma. Det var bara att slänga in Olivia och hennes playdate i bilen och bege sig dit. Inne i blomsteraffären var kön lång. Dagen för Prom måste vara en av årets bästa för blomsterhandeln. Jag fick sedan även äran att köra Filippa till Lukas. I filmerna är det alltid killarna som hämtar upp tjejerna, men i verkliga livet måste man ibland vara praktisk. De var i alla fall otroligt fina båda två.

Dagen avslutade Olivia och jag nere i Waterfront Park där säsongens onsdagskoncerter har börjat. Stadens invånare samlas för att lyssna på jazz, ha picknick och dricka vin. Några av våra vänner från Olivias busstop var där så vi fick gott sällskap.

Många tror att man har så mycket tid som hemmafru, men jag undrar snarare hur man hinner med livet när man jobbar?

Beczac

Inför dagens utflykt samlas vi i skolans ELL-sal på morgonen. Alla ELL-barn från kindergarten till fifth grade ska på utflykt till Beczac Environmental Education Center i Yonkers och jag ska vara med som extra hjälp. Mitt ansvar är en grupp på fyra barn, Olivia samt tre pojkar från hennes klass. 

Tillsammans med de andra barnen promenerar vi den långa vägen till stationen för att ta tåget till Yonkers. Barnen är duktiga, både på att gå och på att lyssna vad jag säger till dem. På tågresan sitter vi fem tillsammans och vi har nu blivit en väl sammansvetsad liten grupp. Olivia beklagar sig vid något tillfälle över att hon bara fick pojkar i sin grupp, men finner sig snart tillrätta. 

Framme vid Beczac berättar en ur personalen om Hudson River och om de fiskar som simmar där. Därefter är det dags för dagens höjdpunkt, notfisket. Alla barnen går ner till Hudson River där de får trä på sig vadarbyxor. Olivia och hennes kompanjon J är först ut, såsom minst i sammanhanget. 

Olivia är helt orädd när hon kliver ut i vattnet med nätet och springer gladeligen fram och tillbaka med fångsten mellan nätet och hinkarna där fångsten ska samlas. Alla fiskar i nätet diareförs och studeras noga av barnen. De får hantera räkor, krabbor och massor av fiskar av olika storlek. Helt borta är den försiktiga Olivia som inte ville peta på någonting på The Maritime Aquarium i höstas.

Efter fiskelyckan är det dags för matsäck och lek. Alla barnen springer runt runt som hästar på grönbete under en timmes tid. Som tur är blir vi hämtade med skolbussen vid tågstationen när det är dags att åka hem. Det är ganska trötta barn vi har med oss tillbaka.