Här i Dobbs Ferry kommer sopbilen två gånger i veckan. Precis som i Sverige (om man bor i hus alltså) ställer vi ut vårt sopkärl vid vägkanten tidigt på morgonen. Men där slutar likheten.
Sopbilen som kommer till vårt hus är en liten lastbil med öppet flak och det är en one man show. Lastbilen stannar framför sopkärlet, föraren kliver ur, går fram till kärlet och tömmer det högt över planket som omgärdar flaket. Därefter hoppar han in i bilen och upprepar proceduren vid nästa hus. När flaket är fullt åker han till någon uppsamlingsplats och tömmer för att sedan fortsätta sin tur.
I vissa avseenden känns USA som ett u-land och Sverige som ett futuristiskt mönstersamhälle. Inom andra områden, till exempel universiteten, är det Sverige som är kusinen från landet. Jag upphör aldrig att förvånas över de enorma skillnaderna mellan högt och lågt som finns i det här landet.
Wednesday, October 21, 2015
Tuesday, October 20, 2015
FaceTime
En oväntad konsekvens av vår flytt är att jag har kommit närmare mina stora barn, även om de nu bor 600 mil bort istället för 60. Även tidsskillnaden är ett mindre problem än man kan tro eftersom 20-åringar har en annan dygnsrytm är nästan 50-åringar.
I Sverige fick telefonsamtal med möda klämmas in mellan jobb och aktiviteter. Stora Lilla F beklagade sig över att hon aldrig fick beklaga sig över att hennes mamma ringde för ofta som hennes vänner gjorde. Nu när jag har all tid i världen känner jag att jag kan bli en sådan mamma, en som ringer för mycket och är lite tjatig.
Eller ringer och ringer, naturligtvis använder vi FaceTime. Det är lätt att se modern teknik som självklar, men jisses så bra det är. Utan någon extra kostnad alls kan jag prata med mina barn på andra sidan Atlanten hur länge jag vill. Och se dem samtidigt. Tänk om min mormor hade haft den möjligheten när hennes sjökapten till man svepte över världens hav under stor del av deras äktenskap.
I Sverige fick telefonsamtal med möda klämmas in mellan jobb och aktiviteter. Stora Lilla F beklagade sig över att hon aldrig fick beklaga sig över att hennes mamma ringde för ofta som hennes vänner gjorde. Nu när jag har all tid i världen känner jag att jag kan bli en sådan mamma, en som ringer för mycket och är lite tjatig.
Eller ringer och ringer, naturligtvis använder vi FaceTime. Det är lätt att se modern teknik som självklar, men jisses så bra det är. Utan någon extra kostnad alls kan jag prata med mina barn på andra sidan Atlanten hur länge jag vill. Och se dem samtidigt. Tänk om min mormor hade haft den möjligheten när hennes sjökapten till man svepte över världens hav under stor del av deras äktenskap.
Monday, October 19, 2015
MoMA
En av Dobbs Ferrys många fördelar är naturligtvis närheten till New York City. Med bil tar vi oss till Upper West Side på mindre än en halvtimme, vilket är snabbt i den här staden där trafiken alltid gör sig påmind.
På lördagen gör vi just det, tar bilen in till stan för att besöka Museum of Modern Art, strosa lite och avsluta dagen med ett restaurangbesök. Lilla O är måttligt förtjust i dessa museibesök men tvingas med av sina hemska föräldrar.
Vi kommer till MoMA på eftermiddagen när fler går därifrån än kommer vilket ger oss skapligt med utrymme. Någon tycks inte ta till vara på utrymmet då en av Picassos Giacomettiliknande statyer vajar oroväckande en stund. Visst hade det varit en extra krydda om den hade ramlat omkull, men det gör den inte. Som tur är kanske.
En annan intressant tilldragelse är den blinda mannen med följeslagare som har tillåtelse att känna på de olika skulpturerna åt honom. Jag vågar inte gå närmare för att tjuvlyssna på hennes beskrivningar även om jag hade velat.
Efter lite strosande tar vi oss till Broadway och 77:e gatan för att besöka RedFarm, en modern kinesisk restaurang med gott rykte utan möjlighet till bordsbokning. Alltför gott visar det sig. Klockan är inte en sex när vi kommer dit och väntetiden för ett bord är redan mer än 45 minuter. Lite för lång tid för oss men som tur är lyckas vi få bord på NiceMatin istället inte långt därifrån.
I New York City går man ut och äter en lördagkväll och vill man äta på ett bra ställe gäller det att vara ute i god tid. För ej bokningsbara restauranger bör man vara där när de öppnar. Det borde vi ha lärt oss.
På lördagen gör vi just det, tar bilen in till stan för att besöka Museum of Modern Art, strosa lite och avsluta dagen med ett restaurangbesök. Lilla O är måttligt förtjust i dessa museibesök men tvingas med av sina hemska föräldrar.
Vi kommer till MoMA på eftermiddagen när fler går därifrån än kommer vilket ger oss skapligt med utrymme. Någon tycks inte ta till vara på utrymmet då en av Picassos Giacomettiliknande statyer vajar oroväckande en stund. Visst hade det varit en extra krydda om den hade ramlat omkull, men det gör den inte. Som tur är kanske.
En annan intressant tilldragelse är den blinda mannen med följeslagare som har tillåtelse att känna på de olika skulpturerna åt honom. Jag vågar inte gå närmare för att tjuvlyssna på hennes beskrivningar även om jag hade velat.
Efter lite strosande tar vi oss till Broadway och 77:e gatan för att besöka RedFarm, en modern kinesisk restaurang med gott rykte utan möjlighet till bordsbokning. Alltför gott visar det sig. Klockan är inte en sex när vi kommer dit och väntetiden för ett bord är redan mer än 45 minuter. Lite för lång tid för oss men som tur är lyckas vi få bord på NiceMatin istället inte långt därifrån.
I New York City går man ut och äter en lördagkväll och vill man äta på ett bra ställe gäller det att vara ute i god tid. För ej bokningsbara restauranger bör man vara där när de öppnar. Det borde vi ha lärt oss.
Friday, October 16, 2015
Pre-licensing course
Ganska exakt sju år och en månad senare sitter vi på skolbänken igen. Återigen är det dags för Pre-Licensing Course för att kunna ta körkort i New York State. Vi är elva personer och minst sex olika nationaliteter.
Vår lärarinna är en bastant dam i 60-årsåldern som inte alls passar in i stereotypen körskolelärare. Hon är dock riktigt underhållande och även denna gång är kursen över förväntan. Fokus är på säkerhet i olika former och vi får se filmer med folk som berättar om sina tragiska erfarenheter av sms:ande och alkohol i samband med bilkörning. Förhoppningsvis har dessa filmer samma inverkan på de yngre deltagarna på kursen som de har på oss äldre.
Med tanke på hur vårdslöst på gränsen till dumdristigt många kör i den här staden måste det vara ganska tröstlöst att vara körskolelärare. De predikar om trafikregler, säkerhet och omdöme samtidigt som de kan se utanför fönstret hur omdömeslösa och ovarsamma många trafikanter är. Inget gott betyg till deras skrå.
Vår lärarinna är en bastant dam i 60-årsåldern som inte alls passar in i stereotypen körskolelärare. Hon är dock riktigt underhållande och även denna gång är kursen över förväntan. Fokus är på säkerhet i olika former och vi får se filmer med folk som berättar om sina tragiska erfarenheter av sms:ande och alkohol i samband med bilkörning. Förhoppningsvis har dessa filmer samma inverkan på de yngre deltagarna på kursen som de har på oss äldre.
Med tanke på hur vårdslöst på gränsen till dumdristigt många kör i den här staden måste det vara ganska tröstlöst att vara körskolelärare. De predikar om trafikregler, säkerhet och omdöme samtidigt som de kan se utanför fönstret hur omdömeslösa och ovarsamma många trafikanter är. Inget gott betyg till deras skrå.
Thursday, October 15, 2015
Städning
Egentligen hade jag inte tänkt skriva om det här eftersom ämnet kan vara känsligt i Sverige. Å andra sidan måste jag våga vara ärlig på min egen blogg. Så nu kommer det. Jag tycker inte om att städa och jag är inte speciellt bra på det.
Så var det sagt. Inte så märkvärdigt kan man tycka, vem tycker om att städa? Men det kommer mer. Jag har haft städerska hemma under många år och efter mindre än tre månader är jag redan less på att städa själv. För att föregå allas tankar, säger jag det själv. Jag är bortskämd och privilegierad.
I det här landet är det annorlunda. Här anses det som allas skyldighet att köpa tjänster så att alla människor får möjlighet att göra rätt för sig. En tanke som passar bra in i mitt bortskämda och privilegierade liv. Jag tror att det är dags för mig att hitta städhjälp.
För övrigt är det fantastiskt vackert i Dobbs Ferry just nu. Temperaturen ligger runt 15 grader på dagarna och solen skiner. Löven börjar sakta skifta i gult och rött. Nackdelen med att jag har bytt ut promenader mot löpning är att jag njuter mindre av omgivningen. Men ibland går det inte att undgå det vackra.
Så var det sagt. Inte så märkvärdigt kan man tycka, vem tycker om att städa? Men det kommer mer. Jag har haft städerska hemma under många år och efter mindre än tre månader är jag redan less på att städa själv. För att föregå allas tankar, säger jag det själv. Jag är bortskämd och privilegierad.
I det här landet är det annorlunda. Här anses det som allas skyldighet att köpa tjänster så att alla människor får möjlighet att göra rätt för sig. En tanke som passar bra in i mitt bortskämda och privilegierade liv. Jag tror att det är dags för mig att hitta städhjälp.
För övrigt är det fantastiskt vackert i Dobbs Ferry just nu. Temperaturen ligger runt 15 grader på dagarna och solen skiner. Löven börjar sakta skifta i gult och rött. Nackdelen med att jag har bytt ut promenader mot löpning är att jag njuter mindre av omgivningen. Men ibland går det inte att undgå det vackra.
Wednesday, October 14, 2015
Morgonkaffe
- Man kan identifiera en europé på gymnastikskorna, säger mannen som hänger vid bardisken på vårt morgonfik. Européer har Adidas och amerikaner har Nike, fortsätter han och nickar mot Makens oklanderligt vita Adidas.
Samtalet hoppar från gymnatikskor till andra skillnader mellan Europa och USA, såsom mobiltelefonanvändande till exempel. Vi konstaterar att USA var minst tio år efter Europa på det området.
Därefter berättar han om sin omvända klassresa. Hur han var uppväxt i ett brownstone på Macdougal Street i Greenwich Village, granne med Bob Dylan men nu bodde i Hastings-on-Hudson. Vi vet ju att det inte är den billigaste platsen att bo på, men allt är naturligtvis relativt.
Innan vårt kaffe är urdrucket har vi fått veta en hel del om mannen med den slitna Williamströjan, men knappt fått en syl i vädret själva. På väg därifrån konstaterar vi att livet i en förort till New York City bjuder på helt andra saker än livet i Vasastan.
Samtalet hoppar från gymnatikskor till andra skillnader mellan Europa och USA, såsom mobiltelefonanvändande till exempel. Vi konstaterar att USA var minst tio år efter Europa på det området.
Därefter berättar han om sin omvända klassresa. Hur han var uppväxt i ett brownstone på Macdougal Street i Greenwich Village, granne med Bob Dylan men nu bodde i Hastings-on-Hudson. Vi vet ju att det inte är den billigaste platsen att bo på, men allt är naturligtvis relativt.
Innan vårt kaffe är urdrucket har vi fått veta en hel del om mannen med den slitna Williamströjan, men knappt fått en syl i vädret själva. På väg därifrån konstaterar vi att livet i en förort till New York City bjuder på helt andra saker än livet i Vasastan.
Tuesday, October 13, 2015
Columbus Day
Vi är riktigt tråkiga föräldrar, pappan och jag, i alla fall om man frågar Lilla O. Ingenting av det som kan förväntas av roliga föräldrar lyckas vi infria. Vi tittar varken på Idol eller Let's Dance, tycker inte om tacos, har inte fredagsmys (på rätt sätt) och är allmänt dåliga på att leka.
För att kompensera våra brister beslöt vi att ägna Columbus Day åt berg- och dalbanor. Cirka 14 mil från Dobbs Ferry ligger Six Flags Great Adventure med bland annat världens längsta och högsta berg- och dalbana, Kingda Ka, och världens näst längsta berg- och dalbana i trä, El Toro.
Tyvärr var Kingda Ka stängd större delen av tiden, men det fanns öppna attraktioner så att det räckte och blev över. Som jämförelse kan nämnas att Fritt Fall på Gröna Lund är 80 meter högt, motsvarande på Great Adventure är 126 meter. El Toro är 1,3 kilometer lång och 53 meter som högst. Balder på Liseberg är 1,1 kilometer och 36 meter som högt. Kort sagt, vi hade alla möjligheter att plocka poäng som föräldrar, ett tillfälle vi inte försatt. Även om jag hoppade över par av attraktionerna bara för att säkerställa att alla delar i kroppen skulle sitta kvar vid hemfärd.
Kronan på verket var Slingshot. En variant av Bungee jump där två personer (läs Lilla O och Pappan) sitter i en korg mellan två gummiband. Som en kanonkula skjuts korgen upp nästan 70 meter rakt upp i luften. Helt galet om man frågar mig, men Lilla O var lyrisk och vi har plockat några poäng att leva på ett tag.
För att kompensera våra brister beslöt vi att ägna Columbus Day åt berg- och dalbanor. Cirka 14 mil från Dobbs Ferry ligger Six Flags Great Adventure med bland annat världens längsta och högsta berg- och dalbana, Kingda Ka, och världens näst längsta berg- och dalbana i trä, El Toro.
Tyvärr var Kingda Ka stängd större delen av tiden, men det fanns öppna attraktioner så att det räckte och blev över. Som jämförelse kan nämnas att Fritt Fall på Gröna Lund är 80 meter högt, motsvarande på Great Adventure är 126 meter. El Toro är 1,3 kilometer lång och 53 meter som högst. Balder på Liseberg är 1,1 kilometer och 36 meter som högt. Kort sagt, vi hade alla möjligheter att plocka poäng som föräldrar, ett tillfälle vi inte försatt. Även om jag hoppade över par av attraktionerna bara för att säkerställa att alla delar i kroppen skulle sitta kvar vid hemfärd.
Kronan på verket var Slingshot. En variant av Bungee jump där två personer (läs Lilla O och Pappan) sitter i en korg mellan två gummiband. Som en kanonkula skjuts korgen upp nästan 70 meter rakt upp i luften. Helt galet om man frågar mig, men Lilla O var lyrisk och vi har plockat några poäng att leva på ett tag.
Subscribe to:
Posts (Atom)