Ny högtidsdag

Den 8 januari skulle min mamma ha fyllt 77 år. I min värld kommer mamma alltid att fylla år den 8 januari, men hon kommer ändå aldrig bli äldre än 76. Dagen efter sin 76:e födelsedag lämnade mamma den synliga delen av världen. I den andra världen, den som också finns men inte syns, bara känns, där kommer hon alltid att finnas.

För att hedra mammas underbara minne har mina systrar och jag utsett helgen närmast den 8 januari till en högtidsdag. Den dagen ska vi och våra familjer till största möjliga mån umgås med varandra. Min mamma var inte så förtjust i ritualer och ceremonier, därför ingår ingenting annat än umgänge, middag och det får bli som det blir.

Vår nya högtidsdag invigdes den 7 november 2011 på Kungstensgatan. Vi var elva personer och vi åt chili till varmrätt och kladdkaka till efterrätt. En middag helt i mammas anda.

Sammanträffande

Onsdagen den 4 januari landar jag på London City Airport 9.00 på morgonen, helt enligt tidtabellen. Kön genom passkontrollen är kort och väntan på tåget till Bank likaså. Vid Bank byter jag till Central line mot Tottenham Court Road. På tunnelbanan studerar jag länge en kvinna bredvid mig. Hon har långt, blonderat hår som faller i stora lockar ner över axlarna. Hennes kappa ser ut att vara sammansatt av en kostym men är riktig snygg trots sin excentricitet.

Tisdagen den 10 januari är det dags igen. Samma flyg och samma resa in mot London. Den här gången är kön genom passkontrollen betydligt längre men väntan på tåget till Bank kort. Så fort jag kliver på tunnelbanan ser jag henne igen. Kvinnan med de blonda lockarna. Återigen befinner hon sig endast ett par meter i från mig helt ovetande om min förundran.

Hur sannolikt är det att man i London lyckas åka med samma tunnelbana, i samma vagn, i samma del av vagnen två tillfällen med endast några dagar emellan? Tack och lov för excentriska människor som uppmärksammar oss på dessa fantastiska sammanträffanden.

Nytt år

Den elfte dagen tar jag mig äntligen samman och skriver ett inlägg. Nu ska det bli nya tag.

Det största som har hänt sedan sist är att Stora Lilla F har flyttat hemifrån. Hon har gjort det successivt i små steg, vilket har medfört att vi har kunnat vänja oss långsamt. Efter tre månader i Laos tog det inte många dagar innan hon nappade på sin farmors erbjudande att få hyra en lägenhet här i stan. Lägenheten är möblerad fullt ut så det var bara att packa en resväska och traska över.

Lite konstigt är det, men mest är det nog konstigt för henne själv. Vi har vant oss vid att hon kommer och går lite när som, men själv har hon alltid haft folk omkring sig. Fördelen är att lägenheten endast ligger femton minuters promenad från vår. Jag hoppas att min stora lilla dotter väljer att komma hem och hälsa på oss betydligt oftare än vad jag gjorde.

Julafton

Förra året blev vi hastigt och lustigt 17 personer på julafton, inklusive min då mycket sjuka mamma. Vi fick en fantastisk julafton med hela huset fullt och mormor i centrum.

I år vara vi en betydligt mindre skara om sex personer (sju en liten stund), men vi var i alla fall hela familjen samlad vilket alltid är något. Nu när vi har blivit stadsbor igen återupptog vi traditionen med ett besök i kyrkan på förmiddagen. Även vår nya församling Adolf Fredrik bjuder på julspel på julaftonens förmiddag och vi valde att prova något nytt.

Föreställningen i Adolf Fredriks kyrka var helt underbar, med makalös kör- och solosång. Med en sådan stämningsfull inledning på dagen kan det inte bli annat än bra. Det blev det också. Vi åt julmat till lunch, spelade spel och tittade till och med på Kalle Anka. Jag försökte övertyga resten av familjen att det där med Kalle är väl ganska uttjatat nu, men blev nedröstad.

Julklapparna delades ut i lugn och behärskad takt av en liten tomtenissa på 8 år. Till klapparna serverades champagne och gott därtill. Det enda mörka molnet var att vi hade glömt att köpa ostron, men det får bli en annan gång.

Inte så bra dag

Måndagskvällen tillbringade jag på ett flyg till München och passade samtidigt på att rensa bland mina mail. Jag ligger konstant efter i mailskörden och alla mina flygresor har blivit en räddare i nöden. I lugn och ro kan jag läsa, sortera och rensa i mailboxen.

Dagen efter då jag återigen fick intenetuppkoppling var det dags att synka sorteringsarbetet och glädjas åt en någorlunda upprensad inbox. Ingenting hände. Allt var som innan mitt arbete på flyget. Desperat försökte jag öppna och stänga mailprogrammet utan resultat och därefter maila vår IT-support: RING MIG, jag är desperat.

Ganska snart blev jag uppringd men tyvärr kunde ingen hjälpa mig. I alla fall inte på distans. Inget att göra, allt arbete förgäves.

Senare samma kväll var det dags att bege sig hem till Stockholm. München hade då lägligt börjat draperas av ett vackert vitt täcke. Inte lika vackert var det när jag insåg att detta tunna täcke försenade vår flight hem med 2,5 timmar. För att vara startklara fick vi sitta på våra platser i planet under dessa 2,5 timmar vilket inte gjorde saken roligare.

Jag kom i alla fall hem, vilket inte min kollega gjorde som blev fast över natten i Berlin. Man måste se saken från den ljusa sidan.

Glamorös helg

Lika trist som den här söndagen har varit hittills, lika roliga och glamorösa var såväl fredagen som lördagen. Som summering av helgen kan jag därmed inte annat än konstatera att den ändå slutar på plus.

Helgen började med att vi hade jullunch med jobbet. En lunch som började tidig eftermiddag och slutade tidig kväll. För min del hann jag precis lagom hem för att byta om till nästa tillställning på Operaterassen. Där bjöds som vanligt på god mat och underhållning. Jag fick även tillfälle att ta en svängom på dansgolvet. Det sker så sällan nu för tiden att jag börjar bli rätt dålig på det. Jag som var ganska dansant en gång i tiden.

Lördag kväll hann vi med julklappsinköp, julavslutning på gymnastiken och kalas för den yngsta innan det var dags att återigen svida om till något elegantare. På Operan var det premiär på Flickan från Västern och vi skulle vara där. Inte bara vi var där utan även P2, diverse kändisar och inte minst flera bekanta. En mycket trevlig kväll således och en underbar föreställning.

Skansen igen

Precis som jag hade skrivit på min lista var vi på Skansen i söndags. Lilla O och jag älskar Skansen, särskilt alla gamla hus. Den här gången var även mannen med och då blir det inte riktigt samma sak. Det går inte att strosa och låta saker ta tid. Allt ska klaras av snabbt och effektivt. Dessutom var det alldeles för mycket folk, trots att vi var där när de öppnade. Hur det var några timmar senare vill jag inte ens tänka på.

Med oss hem fick vi i alla fall tre olika sorters sylt, julte, kanel och glöggkryddor. Tyvärr blev det inte någon fika på Djurgården. Först försökte vi med Petissan, men där finns knappt några platser vintertid och även hos systrarna Voltair var det fullt.

Nu har jag i alla fall köpt årskort så att Lilla O och jag kan bege oss dit när andan faller på. Mars och april brukar vara bra Skansenmånader. Inte så mycket folk, men lika mycket aktivitet både bland djuren och i stugorna.