Avtackning

En osannolik epok har gått i graven, om inte med pompa och ståt så åtminstone med ett par glas champagne. Efter sex händelserika år har min karriär som delägare i den fantastiska travhästen Hästen fått ett stillsamt slut. Jag kan inte säga att jag har blivit rik på kuppen, men jag har i alla fall inte blivit fattigare, vilket i hästägarsammanhang är mycket ovanligt.

Efter flera lyckosamma år i Frankrike får vår häst nu pensionera sig på en sandstrand i Normandie. Inte är så tokig sista anhalt för en häst. Jag skulle nog kunna tänka mig alternativet jag med, den dag det är dags.

Som avslutning på en tid av spännande upp- och nedgångar hade den brokigaste av samlingar en sista gemensam middag förra veckan på en restaurang med det passande namnet Volt. Det var inte utan vemod vi skålade en sista gång för vår springare som har tillfört en extra krydda till vår tillvaro.

Hoppas att du får skrota länge bland sanddynorna, vår kära lilla häst.

Snö

En gång i veckan hämtar vår sydafrikanska barnflicka Lilla O från fritids. Tack vare henne pratar vår lilla dotter fortfarande flytande engelska, något som annars skulle vara länge sedan glömt. Som extra bonus utstrålar vår barnflicka så mycket glädje och energi att det är en ren injektion för oss alla att ha henne i vår närhet.

I går fick vi även träffa vår barnflickas syster som är här på besök en månad. Även hon utstrålade samma kraft som sin syster. Detta är första gången som systern är så här långt norrut och endast en gång i sitt liv har hon träffat på snö -  i bergen i norra Sydafrika.

Tyvärr ser utsikterna för snö små ut här i Stockholm närmaste veckan men hemresan sker först nästa fredag så än finns chansen. Om man tar sig till Sverige i mörka november från sommarens Sydafrika bör belöningen vara lite snö. Jag håller därför tummarna för lite kallare väder framöver.

Födelsedag

Nu har jag fyllt 46 år, vilket låter otroligt gammalt. Tänk om jag hade vetat när jag var 26 hur ung man fortfarande är när man är 46. Fast å andra sidan, vad skulle jag ha gjort med den kunskapen?

Min 46-årsdag var i alla fall en bra dag, med frukost på sängen, fina presenter, träning, fika på favoritfiket, besök på Bukowskis samt middag på Sven-Harrys på kvällen. Precis vad man kan önska av en födelsedag. Förutom att vi saknade vår Stora Lilla F på kvällen. Trots att jag är så glad att hon är där hon är med allt vad det innebär, hade jag velat ha henne hos mig på min födelsedag.

Men nu är jag alltså definitivt inne på andra halvan av mitt liv, vilket känns lite vemodigt men också rogivande.

Fredag kväll

Var sak har sin tid och efter en hektisk vecka med bland annat tjänsteresa till München i två dagar var det dags att spendera lite tid med Lilla O. Morgondagen består av fyra timmars gymnastikträning direkt följt av disco för din lilla och en sådan helg kräver planering.

Jag hämtade upp den dottern hemma klockan halv sex och via biblioteket där vi återlämnade ett par böcker begav vi oss till city för shopping. Ska man på disco duger inte vanliga finkläder, då behövs det discokläder. Dessutom behövs en present till födelsedagsbarnet och till råga på allt är det Fars dag på söndag.

Närmare halv nio var klockan när vi kom tillbaka till lägenheten efter att även ha hunnit med sushi och att inhandla fredagsgodis. De sista stegen hem var jag så trött att jag nästan ville gråta. Vi stapplade oss fram till soffan och bänkade oss framför Kung Fu Panda. När filmen var slut var det dotterns tur att vara så trött att hon faktiskt började gråta. Men det löstes snabbt med ett sänggående.

För egen del hann jag med två avsnitt av Dowton Abbey innan sängdags. Maken, om någon undrar, är på stan och svirar för en gång skull. Förhoppningsvis blir det inte senare än att han orkar upp och sjunga för födelsedagsbarnet i morgon.

Kultur

I ordet kultur ingår inte bara teater, litteratur och konst, där ingår även hur vi bemöter varandra i vardagen. När vi pratar om kulturella skillnader vet alla att vi pratar om människans diskrepanser i olika delar av världen.

Ibland innebär olika delar av världen detsamma som olika människor. Vad jag menar är att min kultur emellanåt inte alls tycks överensstämma med människan bredvid mig trots att vi uppenbarligen kommer från samma del av världen.

I min värld fäller man inte sätet på flygplanet om man inte sitter i business class eller om det är natt och uppenbart dags att sova. För den som har suttit bakom en person på ett ordinärt flygplan inom Europa vet hur lite plats det blir kvar när personen framför fäller sitt säte.

För mig är det lika uppenbart som att köra så nära som möjligt bilen framför vid rödljuset korsningen Karlavägen /Engelbrektsgatan. Alla vet att det är trångt om saligheten där och då är det väl självklart att man försöker hjälpa till för att få plats med ytterligare en bil?

Jag har många exempel på självklarheter som tydligen inte är lika uppenbara för alla andra. Min man skulle antagligen förklara detta som begynnande kärringsymtom och han har säkert inte helt fel.

Höstlördag

Lördagen inleddes med en promenad på stranden i Torekov. Havet låg alldeles blankt, vilket inte kan höra till vanligheten i den här delen av landet.

Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi på Margretetorps Gästis med kakbuffé, skogspromenad, kyrkobesök och gåsamiddag.

Helt enkelt en bra fortsättning på vår skånska hösthelg.

Torekov

I dag är det Alla Helgons Afton och vi har begett oss ner till Torekov för att besöka Svärmor. Indirekt besöker vi även vår egen Lilla O eftersom hon kom hit redan i måndags. Härnere har hösten av någon underlig anledning hunnit längre, trots det milda vädret. Jag antar att det har något att göra med vinden som har tagit med sig alla löv från träden. Trots detta är Bjärehalvön vackrare än någonsin med ett glimrande skimmer över de gröna kullarna.

Förmiddagen tillbringade make och barn på badhuset i Halmstad medan jag tog en lång promenad på stranden med min allra äldsta vän. Vi har inte träffats på cirka fyra år, men det har inte den minsta betydelse. Trots att så mycket har hänt på fyra år är vi ändå helt desamma. Man skulle också kunna säga att trots att så mycket har hänt på 40 år, är vi ändå helt desamma.