Manzanita

Från Seattle åker vi vidare mot Manzanita, Oregon. Vägen dit slingrar sig över bergen på smala vägar. Hastighetsbegränsningen på vägarna är oftast runt 55 mph men i realiteten är det svårt att åka snabbare än 35. Den resa som GPS:n säger ska ta fyra timmar tar därför närmare fem.

Till slut anländer vi i alla fall till den lilla sommarstaden Manzanita, utefter Oregons norra kust. Stad är kanske att ta i, by är nog mer korrekt. Hotellet som Lonely Planet rekommenderar är fullbokat och vi tar i stället in på Sunset Surf Motel. Benämningen motel är helt korrekt. Byggnaden är sliten och rummen enkla, men hela och rena. Att samtliga rum har fantastisk ocean view förlåter emellertid det mesta.

Till och med som svensk är det något speciellt med en sommarstad där temperaturen i luften sällan är över 20 grader. För att inte tala om temperaturen i vattnet. Den elva kilometer långa sandstranden får en helt annan betydelse än i en sommarstad på varmare breddgrader. Här används stranden till promenader, cykelturer (man kan hyra specialcyklar), drakflygning och andra lekar.

Sista kvällen intar vi middag på Sea Shack Restaurant i Wheeler, en fisk- och skaldjursrestaurang i grannbyn. Här har man inte lika fantastisk havsutsikt som i Manzanita, men å andra sidan är vyn över Oregons trädbetäckta berg lika intagande.

Experience Music Project

Tidsskillnaden är tre timmar mellan Seattle och Charlottesville vilket är tillräckligt för att man ska bli påverkad, men inte så mycket att det förstör dygnsrytmen alltför påtagligt. Man bara vaknar lite tidigare än vanligt.

Vår första dag på västkusten börjar därför ganska tidigt, men vi låter tonåringarna sova lite längre. Fördelen för dem när man åker västerut är att de äntligen kan hänge sig åt sin favoritsysselsättning, att sova. Klockan halv åtta väcker jag dem, med ursäkten att klockan i deras kroppar faktiskt är halv elva.

De missar en del av min väckningsfras och tror att klockan verkligen är halv elva, vilket sätter fart på dem ordentligt. Redan strax efter klockan åtta kan vi därför bege oss ut på stan för att äta frukost. Vår plan är att äta frukost på världens första Starbuck, men när vi kommer dit noterar vi att såväl bord som annan frukost än kaffe saknas och vi nöjer oss med att ha klivit in i lokalen. Frukosten intar vi istället på ett närliggande café.

Efter frukosten tar vi en tur genom Pike Place Market, en av USA’s äldsta Farmers’ market. Trots att denna marknad ofta benämns som en av Seattle’s turistattraktioner, känns den genuin och äkta. Speciellt klockan nio på morgonen när allt är nyupplagt och endast de värsta entusiasterna har hunnit anlända.

Dagens huvudattraktion är Experience Music Project, ett interaktivt rockmuseum, om nu museum är rätt term i sammanhanget. Eftersom vi är tidiga hinner vi även med ett besök på Olympic Sculpture Park på vägen, där en enorm Calder-skulptur är juvelen i kronan.

På Experience Music Project kan man lära sig historien bakom Seattle-födda Jimi Hendrix och annan rockkuriosa, men främst kan man spela alla möjliga instrument - bas, el-gitarr, trummor, keyboard med mera. I biljettpriset ingår även tillgång till intilliggande Science Fiction Museum. För en gång skull har tonåringarna större utbyte av ett museebesök än vi vuxna. Magnus å andra sidan får äntligen användning av sin portabla inspelningsutrustning. Jag antar att det är lika förbjudet att göra inspelningar som att ta fotografera, men det är inte lika uppenbart.

Mot Seattle

Efter lunch är vi återigen ihoppackade och instoppade i bilen. Vår semester börjar nu på allvar och vårt första mål är Seattle. Från Charlottesville till Baltimore Washington International Airport är det cirka tre timmar. Vi har lagt till mer än 30 minuters marginal för att vara säkra på att hinna dit i tid.

Resan till flygresan går helt enligt plan. Ända tills vi har 20 minuter kvar till vårt mål. Då blir det tvärstopp. Självklart har det hänt en olycka precis alldeles innan avfarten på I95 och vi segar oss fram. Sakta, sakta äter vi upp vår marginal och lyckas hinna fram till Car rental returns precis en timme innan planet ska gå. Återlämnandet av bilen går smidigt och bussen till terminalen går nästan på en gång. Vi känner oss ganska safe, även om oron gnager i maggropen hela tiden. Om något går fel nu, hinner vi inte fram i tid.

Framme vid in-checkningen har vi nästa problem. Datorn kan inte registerera oss. Först är det problem eftersom datorn läser mitt namn som Ingrid och inte som Kristina, men det löser vi genom att dra Filippas pass genom in-checkningsdatorn istället. Som tur var är det två av oss fem som har sitt tilltalsnamn som första namn. Trots detta fungerar det inte. Efter mycket knappande av mannen bakom disken, kommer han till slut fram till att det är fel i systemet. Eftersom vi flyger med ett annat flygbolag som i sin tur hanteras av American Airlines, måste han göra några specialknapptryckningar och till slut är vi incheckade.

Nu är det bara säkerhetskontrollen kvar. Varför måste det stå en familj framför oss med allt sitt bagage att ta igenom säkerhetskontrollen? Att stå mitt i kön till säkerhetskontrollen och höra sitt namn ropas ut i högtalaren för att man är sist på planet, är minst sagt stressande. Med andan i halsen rusar vi till gaten och lyckas komma på planet i tid. Vi är inte ens sist på, ett annat par är ännu senare än vi.

Resten av resan går som smort och vi anländer till Seattle klockan tio på kvällen, lokal tid. Vi hämtar upp vår hyrbil som visar sig vara en stor fin amerikansk SUV som jag måste kolla upp namnet på och stupar i säng på Hotel Ändra.

Independence Day

Det blev inte National Air and Space Museum dagen efter heller. Vår plan var att ta bilen ner till museet och därefter fortsätta vidare till Charlottesville. Promblemet var att det var den 4:e juli och redan klockan tio på förmiddagen var området kring The Mall helt avstängt. Hade vi varit bekanta med Washington D.C. hade vi naturligtvis vetat hur vi skulle ta oss runt alltihop, men nu är vi inte det. Vi gav därför upp och begav oss istället söderut till Magnus syster, där vi skulle fira Independence Day.

I Charlottesville har man ingen parad men däremot fyrverkerier. Vår nationaldag firade vi därför med klassisk barbeque hemma på gården och fyrverkerier på stan. Tyvärr hade vi lite för bråttom därifrån och lämnade skådespelet precis innan den stora finalen. Förstod vi på publikens jubel.

Sightseeing i huvudstaden

På grund av vår besvärliga natt blev vi uppgraderade inför nästa. Vi fick en mycket trevlig svit med två våningar, istället för ett litet rum med extrasäng i. Utan att vi ens behövde beklaga oss. Med den servicen kan jag rekommendera The Latham i Georgetown, Washington D.C till alla.

Efter att vi har checkat in i vår nya svit tog vi en taxi till Lincoln Memorial där vi började vår sightseeing. Förutom Lincoln Memorial klarade vi av Vietnam Veteran Memorial och Vita Huset. När det var dags för National Air and Space Museum tyckte vi att kön var alltför lång och sköt fram besöket till morgondagen. I stället besökte vi National Museum of the American Indian där det mest intressanta var en skateboard-uppvisning.

Senare på eftermiddagen anlände Magnus och hans pappa från Sverige och vi intog middag tillsammans på ett franskinspirerat café i närheten av hotellet. Helt OK ställe, men inte perfekt.

Georgetown

Torsdagen tillbringade vi i Lewis Ginter Botanical Garden i Richmond. Trots att jag är ganska usel på blommor är jag mycket förtjust i botaniska trädgårdar. Inte så mycket för att titta på enstaka blommor, utan för den totala rofyllda upplevelsen. Där fanns dessutom en sprinkleravdelning för barnen, precis vad barn behöver en solig dag.

När vi kom tillbaka till Charlottesville efter vår utflykt hann vi precis packa om för att sedan bege oss på vår minitripp till Washington D.C. Det tar cirka 2,5 timme med bil till Washington D.C. från Charlottesville och eftersom vi ändå skulle dit för att hämta Magnus och hans pappa på flygplatsen, tänkte vi passa på att tillbringa ett par nätter i huvudstaden.

Barnen och jag lånade Familjen S's van, för att få plats med alla sex på tillbakaresan. Trafiken var tät till Washington, men inte värre än att det rullade hela tiden. Väl inne i stan flöt trafiken riktigt bra. Jag och barnen checkade in på vårt hotell i Georgetown och gick till en närbelägen modern asiatisk restaurang för att äta.

Bangkok Joe's ligger brevid nya svenska ambassaden i Washington, nere vid hamnen. Efter maten tog vi en promenad i hamnen och spanade in det otroliga nattlivet. Det kändes mer som att befinna sig i en stad vid medelhavet än USA's huvudstad. Stora båtar låg i rader i hamnen, fulla med festande människor. Skillnaden mot en hamn i Italien var möjligtvis inslaget av poliser som pratade med människorna i båtarna. Själv gick jag och önskade att jag var tio år yngre, när Filippa utbrister "om jag bara var 21 år".

Georgetown är egentligen något helt annat än en flashig partyhamn och vi fortsatte vår promenad i de mysiga kvarteren innan det var dags att gå och lägga oss. Mitt i natten vaknade vi alla av att det var vansinnigt varmt i rummet. AC'n hade fått spel och sprutade ut sig varmluft istället för kyla. Dessutom stod den på oavbrutet, inte bara ibland. Vi försökte somna om men det var totalt omöjligt. Istället gick jag ner till receptionen halv tre på natten och de gav oss ett nytt rum, tvärs över korridoren. Sista delen av natten sov jag och barnen i en och samma king size bed. Betydligt svalare och skönare, trots trängseln. Tur att barnen är smala.

Bellair

Bellair i Charlottesville är som en korsning av en bebyggd golfbana och en gigantisk engelsk park. Området har få likheter med Silverdal i Sollentuna. Varje tomt här är nästan lika stor som den gemensamma allmänningen i Silverdal. Kanske finns det ett matematiskt samband mellan storlekar på tomter och kostnaden på trädgårdsarbetare?

Efter middagen tar jag en promenad för att utforska grannskapet. Regnet har precis upphört och solen tittar återigen fram. Kombinationen av värme, regn och solnedgång skapar en mystisk och sagolik känsla när jag strosar på de tomma vägarna. Efter en stund möter jag ett par i motsatt riktning och den trolska atmosfären bryts en aning. 

Det kanske inte är så, att detta påminner om en golfbana. Det kanske är det här man försöker efterlikna, när man skapar en golfbana?