Monday, January 12, 2009

På rull igen

Sammanbiten men målmedveten ringer jag Volvos serviceverkstad 7.35 på morgonen. En automatisk telefonsvarare informerar mig om att jag ska ringa igen när de har öppnat, 7.30. Samma meddelande möter mig 7.40 och 7.45. Därefter ger jag upp för att istället fokusera på att få iväg Olivia i tid till skolbussen.

När Olivia sitter säkert på sin buss och jag återigen är hemma försöker jag igen. Äntligen får jag prata med en levande person i andra änden. En mycket lugn och saklig kvinna försäkrar mig om att bilen visst borde gå att starta, trots att kylarvätskan är låg. Hon rekommenderar mig att prova igen. Får jag bara igång bilen är det bara att köra till macken och köpa kylarvätska i samma färg som befintlig, får jag sedan veta. 

Visst är det så. Bilen startar utan problem. Lampan lyser inte ens längre. Jag kan därefter bege mig till macken, införskaffa rätt vätska och fylla på. Eftersom jag inte ens längre vet hur man tankar en bil, känner jag mig mäkta stolt när jag utan problem kan öppna huven och hitta rätt behållare. Det hade jag rett ut hemma dagen innan.

Dagens ärenden kan sedan genomföras utan större fördröjning.

Sunday, January 11, 2009

Coolant

Vår bil har blivit förhäxad. Eller är vi utsatta för sabotage, vilket känns ännu värre. I dag när jag och barnen skulle åka ner till Dobbs Ferrys lilla centrum för att äta lunch, visade bilen på "Low Coolant. Stop engine". Därefter gick det inte att starta bilen igen. När vi tittade efter var behållaren för kylarvätska halvtom. Det ska inte hända på en sex månader gammal bil.

Bildebaclet förde med sig två positiva saker i dag. Hela familjen promenerade ner till stadens centrum för att äta lunch, istället för att ta bilen. Det tar inte mer än 10-15 minuter att gå. Egentligen borde vi alltid gå, men eftersom ingen annan promenerar, känns det konstigt. 

Bra sak nummer två var att jag efter lunchen fick bege mig ut på ytterligare en promenad. Jag behövde kontanter och Citibank finns i vår grannstad Hastings. Använder vi någon annan bank för kontantuttag blir det avgift. Nu sken solen på Croton Aquaduct som går hela vägen bort till Citibank och jag fick en underbar vinterpromenad på eftermiddagen.

Det negativa var att Olivia missade sin svenska skola och att jag måste ändra morgondagens planer för att ägna mig åt bilreparation. Igen. Den här gången känns det ännu värre än sist. Nu behöver jag nog en Volvoverkstad. Jag vet inte vad som känns värst, allt jobb detta medför, eller tanken på hur det har kunnat hända. 

Olivia och The Pledge

Jag har ett tag funderat på hur jag skulle kunna delge er Olivias framsteg med engelskan. Vid dagens middag satt hon och reciterade The Pledge of Allegiance. Jag frågade henne om vi fick filma henne när hon läste trohetseden. Efter lite lirkande och en muta (lekdag med Rasmus) gick hon med på det. Eftersom det gällde att fånga tillfället i flykten, förekommer vissa tekniska brister. Ljuset är bland annat inte det bästa. Men här är det i alla fall.

Saturday, January 10, 2009

Frantic

Såväl fredag som lördag kväll har jag och Olivia vältrat oss i filmer. Med Magnus i Sverige och tonåringar på drift, finns det inte mycket annat för oss att göra. Olivia tittar på svenska filmer på datorn med hörlurar och jag tittar på stora TV:n utan hörlurar.

Ikväll har jag sett Frantic av Roman Polanski. När jag såg den på bio 1988 tyckte jag att det var en fantastiskt bra film. Nu kan jag konstatera att jag fortfarande tycker att det är en bra film, men vissa saker ser jag på ett annat sätt i dag. 

Betty Buckley som spelar Harrison Fords fru i filmen, ser ut att vara minst fem år äldre än sin man. Egentligen är det tvärtom. Harrison Ford är fem år äldre än Betty Buckley. I dag ser vi inte så grå och trista kvinnor på film. Jag tror att anledningen till att hon ser så mycket äldre ut än honom, är för att i dag är vi vana vid att alla kvinnliga skådespelare är max 35 år, medan männens ålder skiftar.

Emmanuelle Seigner, som spelar den utflipprade Michelle, har höfter. När försvann höfterna på kvinnorna i filmens värld? Varför måste alla kvinnor på film numera inte bara vara smala, utan dessutom ha höfter som en pojke?

Männen noterade jag inte lika stor skillnad på. Harrison Ford är i och för sig befriande klumpig, vilket man inte ser så ofta. Det var nog unikt även 1988, då han var mitt i sin Indiana Jones-era. Poliserna är i och för sig ännu klumpigare, vilket gör att Harrison Ford till slut ändå framstår som en hjälte.

Dagens reflektion blir att det är nyttigt att ta en titt i backspegeln ibland för att se sin egen samtid i ett klarare ljus.

Broadway

I morse hade jag fortfarande inte hört något från bilmekaniken och jag började få neurotiska tankar om att jag lämnat bilen till fel person. I mitt inre spelades en inte alltför lustig film upp, där jag försöker förklara för Magnus att vi inte har någon bil längre, eftersom jag gett bort den till en söt liten kille nere på Broadway (den går faktiskt hela vägen från Manhattan ut till oss).

Resolut tog jag därför en promenad ner till verkstan efter morgonkaffet. För att det skulle framstå som om jag hade en ursäkt till min morgonpromenad tog jag med mig våra biblioteksfilmer som skulle återlämnas.

Så fort jag närmade mig verkstan kunde jag se att vår bil stod på parkeringen och jag kunde pusta ut. Den lille söte killen berättade att han hade ringt mig igår, men blivit avbruten och därför inte lämnat något meddelande. Vi hade haft tur. Endast två av de sex spikarna hade gjort hål i däcket och han hade kunnat laga hålen utan att behöva byta däcket. $15 ville han ha för besväret. Han fick $20, men det kändes ändå som om jag lurade honom. Han borde lära sig att ta betalt. Nu finns det väl många Corporate Finance-konsulter lediga som kan lära honom hur man gör?

På biblioteket lånade jag en bok med världens 500 bästa dikter. Nu ska här läsas poesi. En svart fläck i min hjärna ska målas i kulörta färger. Än så länge har jag i alla fall tagit ur boken ur väskan.

Om Broadways bilmekaniker är billig är teaterbiljetterna på samma gata desto dyrare. $670 kostade våra biljetter för hela familjen till Billy Elliot som jag bokade idag. Hade jag bokat de dyraste biljetterna hade det gått på cirka $1600. Är det bara turister som är beredda att betala dessa hutlösa priser, eller är det något man gör även som New York-bo? Det är något jag måste undersöka.

Thursday, January 8, 2009

Low tire pressure

Efter att ha haft en slappardag (även om jag faktiskt sammanställde våra städavdrag till deklarationen) var det dags för lite ordning och reda igen.

Precis efter att Olivia var avlämnad vid skolbussen tog jag bilen tillsammans med Filippa och Rasmus för att bege mig till ett pilatespass. Eftersom jag nästan kör förbi Filippa och Rasmus skola på väg till gymet hade jag lovat att skjutsa dem för en gång skull. 

När vi kör iväg får jag åter syn på den lampa jag noterade redan i går. Bara att i dag stod det inte "Low tire pressure", idag stod det "Very low tire pressure". Jag förstod att det var dags att ta bilens varningssignal på allvar. I stället för att åka vidare till gymet, körde jag till en bensinmack nära barnen skola för att undersöka saken. Barnen fick gå de sista fyra minuterna.

I vårt vänstra bakdäck hittade jag fem stora spikar. Uppenbart var det något vi hade kört på. När jag rörde på spikarna kunde jag höra hur luften sprutade ut ur däcket. På macken kunde de inte hjälpa mig. Han som jobbade där hävdade att han inte visste någonting om bilar. På vissa punkter skiljer sig inte USA så mycket från Sverige.

Inga problem, tänkte jag, och åkte tillbaka mot stadens bilverkstad. Samma verkstad som hjälpte till med Rasmus cykel när vi flyttade hit. Självklart kunde han hjälpa till, om jag kunde lämna bilen där ett par timmar. 

För första gången på mycket länge är jag därför billös. Jag tog en promenad bort till Bo Café där jag nu sitter och skriver detta. Eftersom jag inte har några stora planer för dagen, ska jag nog klara av att vara utan bil några timmar. 

Wednesday, January 7, 2009

Blixthalka

Underkylt regn är regn som håller en temperatur under noll grader Celsius. När regnet landar på marken fryser dropparna snabbt till is och bildar blixthalka. Exakt detta händer just nu här i Dobbs Ferry. 

På grund av blixthalkan började skolorna två timmar senare idag än vanligt. På så sätt hinner de salta gatorna innan skolbussarna beger sig i väg på våra slingringa och branta vägar.

Själv har jag beslutat att det är bäst att hålla sig inne. Jag skyller på det farliga väglaget, men egentligen är det bara underbart skönt att ha en slappardag när det regnar is. För första gången på mycket länge gör jag ingenting. 

Huset är städat och smutstvätthögen är under kontroll. Med gott samvete kommer jag att fortsätta att göra ingenting idag. Kanske att jag sammanställer våra städavdrag till den svenska deklarationen. Om jag orkar och om det inte redan är försent.