Ständigt återkommande ämne

Egentligen hade jag tänkt skriva om vår middag på stan i fredags då vi också letade julstämning runt Rockefeller Center och hittade ett frieri mitt på isen. Men livet rullar på och nya saker poppar upp som känns viktigare. Som till exempel vem som har rätt att vara Lucia.

I Sverige har det diskuterats mycket Trump under hösten och många har förfasats över amerikanernas dumhet och ignorans som väljer en okontrollerbar skarpladdad pistol till president. Självklart håller jag med om allt detta, men lite självkritik kanske också kan vara på sin plats?

Mitt Facebookflöde har under en veckas tid totaldominerats av en enda sak, nämligen vem som kan vara Lucia. Det är är för all del inget nytt. Varje december återkommer diskussionen i varierande former. Ibland är det en skola som gör ett övertramp och ibland är det en annons som drabbas av näthat.

Försök förklara det här för en utlänning: I december finns ingen större fråga i Sverige än huruvida endast blonda kvinnor har rätt att vara Lucia eller inte. "What? Vem är Lucia? Ett italiensk helgon? Men ni är väl protestanter? Varför ska ett italienskt helgon vara blont? Och vad gör hon i Sverige i december? Jag trodde förresten att Sverige var ett sekulariserat land?"

Genom att börja svara på dessa frågor, inser man hur galen diskussionen är. Det finns ingen rim och reson i varför vi firar Lucia som vi gör och därför finns det heller inga regler. Bara genom att diskussionen florerar som den gör - varje år - visar att Sverige har sitt alldeles eget Rust Belt.

Thanksgiving

Ibland får jag frågan om vi firar Thanksgiving i Sverige, vilket kan tyckas vara en mycket oinitierad fråga. Varför skulle Sverige uppmärksamma pilgrimernas ankomst till Amerika? Å andra sidan tycks vi svenskar älska amerikanska traditioner oavsett ursprung så det kanske bara är en tidsfråga.

I vilket fall är högtiden ett trevlig inslag i en annars ganska tråkig månad. Två dagars extra ledighet ofta tillsammans med familj och vänner. Dessutom är fokus på tacksamhet, inte på presenter, vilket faktiskt gör Thanksgiving till en mer religös högtid än julen, trots att det är tvärtom.

Själv hade jag alla möjligheter att känna tacksamhet över Thanksgiving. Vi var fyra av fem familjemedlemmar samlade över helgen, vi fick träffa kära vänner från Los Angeles, möta nya bekantskaper på det årliga Left over Partyt, utforska Storm King Art Center tillsammans med svenska vänner från grannstaden samt bowla med amerikanska vänner från Dobbs Ferry.

Kort sagt är jag mycket tacksam över alla vänner vi har omkring oss, trots att vi bara har bott här i 1,5 år. Jag är också tacksam över att jag lever i en tid där jag kan bo 600 mil från mina barn men ändå ha möjlighet att träffa dem flera gånger per år.